Thursday, February 09, 2006

Till de som bryr sig

Carl har gått över till wordpress och bytar således adressen till: http://svanberg.wordpress.com/.

Wednesday, February 08, 2006

Legitima restriktioner för yttrandefriheten?

De flesta av oss håller yttrandefriheten kär. Och i dessa dagar är det många som vill ta ställning för yttrandefrihet. Men vi bör även fråga oss huruvida det finns några lämpliga restriktioner på yttrandefriheten. Om så, vilka och varför?

Jag kan, på rak arm, tänka mig följande restriktioner som lämpliga:

Förtal dvs publicerandet av avsiktliga lögner för att förstöra en annan persons eller företags eller organisations rykte och/eller liv och/eller verksamhet. Exempel: Någon anklagas för pedofili får ett dåligt rykte och kan inte få ett jobb efteråt på grund av detta dåliga rykte. Ett annat exempel: Ett företag anklagas av en företrädare för miljörörelsen för att förgifta sina kunder, vilket leder till att deras försäljning drabbas till följd. Villkoret är dock att man kan objektivt bevisa inför en domstol, att man har blivit utsatt för detta.

Mordhot och liknande saker såsom uppvigling till mord. Exempel: Muslimer hotar på offentliga demonstrationer att hugga av huvudet på alla de som "missbrukar" deras yttrandefrihet genom att avbilda profeten Mohammed och Allah.

Yttrande som hotar landets säkerhet. Exempel: En tidning publicerar (hemlig) information om landets militär som hjälper fienden i ett krig. (Detta bör för övrigt också betraktas som en akt av landsförräderi och bör därför straffas med döden.)

Obsceniteter och liknande i det offentliga. Exempel: Människor som blottar sig inför barn och vuxna utan deras samtycke. Ett korollarium av yttrandefriheten är, vilket Ayn Rand har observerat, friheten att också slippa att ta del av det som man inte gillar eller finner rentav motbjudande. (Notera att religionsfrihet inte bara betyder friheten att tro på vad man vill och att utöva sin religion, givet att detta inte kränker andras rättigheter, den betyder också friheten från religion, friheten att inte tro och att slippa andra religionsutövande.) Normalt sett är detta inget problem i vardagen. Om du ser något på tv som du inte gillar är du fri att byta kanal. Om du hör något på radion som du inte gillar är du fri att byta kanal. Om du läser något i din tidning som du inte gillar är du fri att sluta läsa. Du naturligtvis även fri att slippa att köpa tidningen överhuvudtaget. Men det är inte lika lätt att, som icke-samtyckande, låta bli att ta del av bilder eller andra företeelser, om de utan någon som helst förvarning är synliga på (privata) platser som är öppna för allmänheten. Det är därför lämpligt att införa restriktioner på den här sortens företeelser i det offentliga, detta för att skydda framför allt barn, men även icke-samtyckande vuxna människor. (Det är, för övrigt, av exakt samma anledning som det exempelvis bör vara förbjudet att trakassera människor med obscena samtal.) Detta är inte en fråga om censur, det handlar bara om att skydda individens rätt slippa att lyssna eller se på sådant som de inte har gett sitt samtycke till.

Jag vill betona att dessa restriktioner är inte godtyckliga. Observera vad som är - om något - gemensamt i dessa fall? Alla restriktioner syftar till att skydda individens rättigheter. Yttrandefrihet betyder inte rätten att kränka andras rättigheter, att förstöra andra människors liv, eller att terrorisera andra människor (mordhot), att godtyckligt skrika "Det brinner!" inne på en biograf, sprida information som hjälper landets fiender att mörda våra medborgare, eller att tvinga andra ta del av information som de inte har gett något samtycke till att ta del av.

För att säga vad du vill, behöver du naturligtvis inte äga något speciellt verktyg, men om du t ex vill uttrycka dig i skrift då lär du behöva köpa papper och penna, eller en dator och en skrivare, eller en tidningspress, eller en annonsplats i en tidning, osv. Då ni äger de papper och pennor som ni använder för att kunna uttrycka er i skrift, betyder naturligtvis att det är ni som bestämmer vad det är ni ska skriva. Det har ni rätt till eftersom det är er privata egendom. (Det är därför som en fri press i ett kapitalistiskt land följer naturligt av att tidningarna ägs av privatpersoner.) Men att man trots detta förbjuder er från att t ex publicera information som hotar nationens säkerhet, är inte en fråga om censur, och utgör inte heller en kränkning av äganderätten.

Kom ihåg att äganderätten har sin rot i rätten till liv och att erkännandet av rätten till egendom således är till för att erkänna människans objektiva överlevnadsvillkor i en social kontext. Kom vidare ihåg att rätten till liv kommer av erkännandet av att det är människans liv som är standarden för moralen och att en rättighet är en moralprincip vars enda syfte är att - genom att definiera och sanktionera individens handlingsfrihet i en social kontext - se till att underordna samhället till morallagen. Och det finns inget sådant som en rätt att kränka andras rättigheter.

Detta betyder att yttrandefriheten har sitt berättigande att verka obehindrat så länge det inte kränker andra rättigheter. På samma sätt som äganderätten ger dig rätt att äga en pistol, men inte rätten att mörda med hjälp av pistolen, så ger äganderätten inte dig rätt att publicera precis vad du vill med hjälp av din tidningspress (t ex förtal eller saker som hotar landets säkerhet). Äganderätten ger alltså ingen rätten att kränka andras rättigheter.

Monday, February 06, 2006

Rökförbudet - ett stort hyckleri

I västvärlden finns det många nu som med all rätt höjer sina röster och börjar protestera emot islamisternas försök att inskränka och avskaffa vår yttrandefrihet. I denna debatt brukar frihetens förespråkare påpeka att muslimer faktiskt är fria att låta bli att köpa och läsa de tidningar vars innehåll de inte gillar. Och vi säger också att de självfallet har rätt att bojkotta de tidningar som de inte gillar. Men de har ingen rätt att kräva ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten. De allra flesta i väst verkar vara överens om detta.

Detta får emellertid mig att tänka på ett hyckleri hos en stor del av svenska befolkningen: rökförbudets popularitet. Trots att rökförbudet innebär en kränkning av krogägarens rättigheter, så är det inte en majoritet som protesterar emot detta förbud. Tvärtom visar olika undersökningar att förbudet har ett stort stöd hos allmänheten. Idén bakom rökförbudet är dels den att det sägs vara farligt med passiv rökning. Trots att det argumentet inte vilar på något starkt vetenskapligt stöd, är det, som vi ska se i slutändan helt irrelevant. Poängen är nämligen den att ingen är tvungen att gå in på en krog eller restaurang vars rökpolicy man inte gillar. Precis som muslimerna är fria att låta bli att läsa tidningar som de inte gillar är krogbesökare fria att inte besöka krogar som de på grund av röken inte gillar.

Vad jag nu undrar över är varför det är OK med ett rökförbud, bara för att somliga inte gillar röken på krogen, men att det helt plötsligt inte är OK att förbjuda tidningar från att publicera saker som somliga människor inte gillar. I fråga om principer råder det inga skillnader i dessa två fall: i båda fall är det nämligen fråga om att kränka individens äganderätt. Om de människor som är för rökförbudet vore konsekventa, då borde de ställa sig på samma sida som de totalitära islamisterna i frågan om yttrandefrihet. Men det gör de förmodligen inte. Detta gör dem till motsägelsefulla och inkonsekventa; det gör dem till hycklare.

När den muslimska världen hotar att hugga av huvudet på de som säger saker som de inte gillar, då är det väldigt viktigt att tydligt visa var man står i denna konflikt. Det är viktigt att inta en konsekvent och kompromisslös position för frihet. Därför bör förespråkarna och försvararna av rökförbudet här i väst se till att rannsaka sig själva och fråga sig på vilken sida de egentligen står. Står de för principen om individens rättigheter eller står de för principen om mobbens "rätt" att förtrycka och köra över individen när helst den så behagar? Står de för frihet eller står de för (majoritetens eller islamisternas) diktatur?

Sunday, February 05, 2006

Religiös fundamentalism

hotar inte bara friheten i USA, utan även i Sverige.

"Free Speech vs. Blasphemy: Thoughts on the Danish Cartoons of Mohammed"

Av Edward Cline. Läs den!

Jeff Jacoby: "We are all Danes Now"

HINDUS CONSIDER it sacrilegious to eat meat from cows, so when a Danish supermarket ran a sale on beef and veal last fall, Hindus everywhere reacted with outrage. India recalled its ambassador to Copenhagen, and Danish flags were burned in Calcutta, Bombay, and Delhi. A Hindu mob in Sri Lanka severely beat two employees of a Danish-owned firm, and demonstrators in Nepal chanted: ''War on Denmark! Death to Denmark!"In many places, shops selling Dansk china or Lego toys were attacked by rioters, and two Danish embassies were firebombed.

"Har krig en avskräckande effekt?"

I den mån folk vill leva så har det det av samma anledning och på samma sätt som poliser och olika former av straff har en avskräckande inverkan på brottslighet hos dem som vill vara fria och leva. Men det finns naturligtvis omständigheter under vilka det inte längre har någon speciell effekt.

Krig har ingen effekt på andra fiender om man bara går efter en svagare fiende och sedan lämnar den starkare i fred. Det kommer endast att förstärka de starkare fiendernas övertygelse om att de du inte vill, vågar eller kan ta itu med dem. De enda du lär skrämma, om ens det, är de ännu svagare.

Ett konkret exempel på denna princip är just USA:s invasion av Irak som knappast skrämde slag på Iran som ju var och är ideologiskt och militärt sett mycket starkare än Irak, men som skrämde Libyens ledare Kadaffi. Och mycket riktigt har USA lämnat Iran i fred, detta trots att Iran sedan invasionen på olika sätt har gett stöd åt rebeller och terrorister i Irak som mördar amerikaner. Om USA låter detta ske utan några allvarliga påföljder, då är det ju inte undra på att Iran inte är rädda för USA.

Iran håller på att utveckla kärnvapen som de har för avsikt att använda inte bara mot Israel utan även mot USA. USA har därför ett gott skäl för att i preventivt syfte göra slut på regimen i Iran. Och USA har förmågan att göra detta. Men vad gör de istället? Absolut ingenting. Eller jo, de kommer med tomma hot. Och de ägnar sig åt meningslösa förhandlingar med Iran som endast kommer att resultera i att man ger Iran mer och mer tid. Så varför ska Iran känna sig hotade? Och låt oss säga att USA började hota Iran, varför skulle Iran ta dessa ord på allvar? USA har ju låtit Iran komma undan med terrorism mot USA i 25 år.

Men kanske viktigast av allt är det faktum att Irans ledare, mullorna, utgörs av religiösa fanatiker som inte har några som helst problem med att bli martyrer i deras religiösa krig mot USA. Du kan inte hota en president som på fullaste allvar tror att frälsaren kommer 2008. Det är detta som gör Iran så oerhört farligt. Det är detta som gör det så oerhört naivt att tro att Iran kommer att vika sig en tum inför tomma ord från säkerhetsrådet. Inte ens om FN inför ett handelsembargo lär detta att göra mullorna nervösa.

Så går det överhuvudtaget att avkräcka andra? Det går men det kräver att man i självförsvar slår till mot den värsta fienden, med ingen moralisk tvekan om rättfärdigheten i sin sak, i sin rätt att försvara sig, att leva i fred och frihet. Halvmesyrer a la Irak kommer inte att fungera. Vad som krävs är ett fullskaligt krig, utan några altruistiska restriktioner på militären.

Skulle man, från början, ha fört ett krig mot rätt nation (Iran) och under rätt premisser (egoism), då skulle det innebära det definitiva slutet på den vågen av islamisk terrorism vi har sett under de senaste decennierna. Det skulle nämligen avskräcka våra ideologiskt och militärt svagare fiender som Irak, Syrien, Libyen och Saudiarabien från att i fortsättningen sponsra terrorism - detta av exakt samma anledning som invasionen av Irak avskräckte det svagare Libyen.

Betyder detta att det är för sent nu? Nej, det gör det inte. Det finns ännu tid. Men den blir knappare för varje dag som går. Tragiskt nog är det enda vi kan göra idag är att hoppas på att Bush ska skaffa sig modet att göra vad som krävs. Tyvärr är det nog lika mycket en fantasi som de neokonservativas naiva tro på demokratins mirakelgörande krafter...

Inga misstankar?

Igår upptäckte personalen vid McDonalds i Gumsbacken i Nyköping en bomb på kundtoaletten. Den kunde ha exploderat på restaurangen som var full med barn och vuxna. Att den inte gjorde det berodde endast på ett tekniskt problem. Polisen hade inga misstankar om vem eller vilka som placerat bomben på toaletten. Well, jag kan dela med mig av lite teorier:

1) Djurrättsaktivister. Deras motiv är ju att McDonalds och deras kunder sanktionerar ett massmord som får Hitler, Stalin, Mao och de andra socialisterna att framstå som snälla farbröder. Och djurrättsaktivister har ju genom åren visat att de har inga som helst problem med att ägna sig åt terrorism och mordbränder. Fråga bara SÄPO.

2) Vänsteraktivister. De bara hatar kapitalismen och har inga större problem med att systematiskt kränka andra människors rättigheter för revolutionens skull. (Se på 1900-talets historia, och på den förstörelse som de ständigt lämnar efter sig i deras olika "kampanjer". Se t ex Göteborgskravallerna.)

Saturday, February 04, 2006

Jag trodde inte att

det kunde vara möjligt, men tydligen har en professor i praktisk filosofi, Per Bauhn, gjort sitt arbete som filosof och försvarar idag vår frihet i SvD.

Friday, February 03, 2006

Jag väntar på ursäkterna

Just nu utnyttjar, i Storbritannien, ironiskt nog muslimer samma yttrandefrihet som de själva vill avskaffa för alla andra. Varje normal människa bör ju, av flera skäl, tycka att det budskap som dessa vildar framför är groteskt. Jag undrar när muslimerna ska be om ursäkt för detta:














Om det inte passar...

Detta är några av de saker som sades vid svenska moskéer i samband med fredagsbönen:
- JYLLANDS-POSTENS TILLTAG är ett grovt missbruk av yttrandefriheten, sade imam Jonus Latifov i en fullsatt moské i Malmö.

- Skärp lagen! Yttrandefriheten bör inte tillåta att profeten Mohammed smädas. Yttrandefrihet är inte frihet att provocera människors djupaste känslor, sade imam Abou Mahmhoud.

Imamen ville ha en dialog med den svenska staten om yttrandefrihetens gränser. Han var samtidigt upprörd och försonlig.

- Att människor leker med profetens namn är inte acceptabelt, men vi bör visa världen att vi kan hantera provokationen civiliserat. Vi är och vill vara en del av det svenska samhället. Vårt mål är att sprida frid, inte hat.
Så vad betyder detta på ren svenska? Jo, muslimerna själva bör inte bete sig ociviliserat - de nöjer sig om staten gör det i deras ställe, genom att ytterligare inskränka vår yttrandefrihet, så att folk inte längre får säga sådant som muslimer inte gillar att höra. Det korta svaret på denna begäran är: "Om det nu är så viktigt att ni slipper yttrandefrihet, varför åker ni då inte bara tillbaka till de muslimska skitländer där ni kommer ifrån?"

Cox & Forkum: "Idle Worship"

Iran bör stå till svars

Hezbollah hotar Norden med självmordsattacker:
Rörelsens generalsekreterare Sayyed Hassan Nasrallah sade att miljoner muslimer kommer att "trappa upp situationen om profeten Muhammeds förödmjukelse inte avgörs på ett beslutsamt och stängt vis", rapporterar den engelskspråkiga libanesiska dagstidningen The Daily Star.

- Den danske statsministern sade att han inte tänker be om ursäkt eftersom tidningen inte bröt mot lagen och att vissa friheter måste respekteras. Men vem säger att dessa friheter är absoluta? I så fall har väl den som beslutar sig för att spränga sig i luften någonstans i Norge eller Danmark samma frihet, sade Nasrallah.
Jag vill bara påpeka en sak här: Hezbollah skapades med hjälp av Iran, tränas av Iran, finansieras av Iran, beväpnas av Iran, och understöds på praktiskt taget alla andra tänkbara sätt av Iran. Så om Hezbollah mördar danskar eller norrmän i terroristattacker, då bör detta ses som en krigshandling utförd med Irans sanktion, på samma sätt och av samma anledning som man med rätta betraktade attackerna mot USA den 11 september 2001 som krigshandlingar utförda med Afghanistans sanktion.

Jag mår också illa

Jag noterar att Jan Hjärpe, islams ständiga försvarare, har gråtit ut på SvD. Han berättar om hur muslimer känner sig kränkta av bilderna som har publicerats: "Jyllands-Postens provokation mot muslimer slår hårdare än sekulariserade svenskar kanske förstår. De blir arga, illamående, får kräkreflexer och känner sig hjälplösa". Jag orkade inte läsa mer än så, för jag började nämligen själv att må illa.

Även om det är sant att många muslimer känner sig kränkta är det inget att bry sig om. Detta visar också på hur perversa deras värderingar är. När ska de börja må illa av hur folk i enlighet med islams läror blir förtryckta och torterade i deras hemländer? När ska de börja må illa av hur folk blir mordhotade, misshandlade och utsatta för terrorism i enlighet med islam?

Detta påminner mig om hur folk i Mellanöstern reagerade när det i en Timesartikel påstods att amerikaner rev ut och spolade ned sidor av Koranen i en toalett i förhöret med terrorister på Gountanamobasen. Då blev det massiva demonstrationer i Mellanöstern. Muslimerna krävde att de som gjorde detta skulle bli straffade (förmodligen med döden). Men vad de inte reagerade nämnvärt på var att i samma artikel påstods det att en del av dessa terrorister hade blivit torterade. Det säger egentligen allt om deras värderingar.

Om det Hjärpe säger är sant, vad betyder det då? Betyder det att det faktiskt inte finns några "moderata" muslimer? Det kan ju i så fall förklara deras tystnad, deras ovilja att ta avstånd och istället ställa sig på den danska regeringens sida, försvara Jyllands-Postens och demonstrera på gatorna mot islamisk terrorism.

Ord står mot ord?

Jag har på grund av utvecklingen ute i den stora vida världen inte orkar bry mig om skandalen med Anna "Crazy Horse" Sjödin. Jag har dock tagit del av vad andra har sagt om denna händelse. Bloggen mittenpolitik har dock skrivit ett mycket bra inlägg om saken där han ifrågasätter om ord verkligen stor mot ord.

Thursday, February 02, 2006

Jag är glad

över att så många i Europa har reagerat som de har gjort. Det gör mig uppmuntrad. Det finns kanske mer människor med förnuft där ute än vad man ibland skulle kunna tro, om man bara följde massmediernas behandling av ämnet. Boris Beniluc, en av Sveriges bästa kolumnister, skrev idag en alldeles förträfflig kolumn i dagens Metro:
Om blod kunde få öknen att blomma skulle provinsen Darfur i Sudan vara som en välskött handelsträdgård. Här har den arabiska och muslimska janjaweedmilisen mördat 300 000 människor. Den etniska rensningen försvaras med att den svarta befolkningen som kallas ”zurgas” (niggers) är underlägsen och inte riktiga muslimer.
De senaste dagarna har Arabförbundet, Saudiarabien, flera andra arabiska länder samt Islamiska konferensen agerat kraftfullt. Det har varit massdemonstrationer och flaggbränningar.
Men det är inte Sudans flagga som brinner och det är inte i Khartoum som arabländerna stänger sina ambassader.
Det är i stället Jyllands-Postens publicering av tolv teckningar som skapat all denna aktivitet riktad mot Danmark.
Anser de som protesterar att det är ett mindre brott mot Koranen att mörda 300 000 människor än att publicera tolv teckningar? Om jag vore muslim så skulle jag nog inte bekymra mig så mycket om sådant som görs mot islam som för sådant som görs med islam som förevändning.
Läs hela!

Stefan Karlsson har idag skrivit ännu ett bra inlägg i ämnet där han bland annat behandlar Jan Hjärpes patetiska försvar för muslimernas helt oförsvarbara och omoraliska reaktioner. Han tar även upp en annan aspekt av det hela, nämligen den muslimska världens enorma hyckleri i denna fråga, vilket bland annat illustreras av det faktum att de statligt ägda medierna jämt och ständigt publicerar antisemitiska bilder.



Michella Malkin har skrivit en bra kolumn i ämnet som ni kan läsa här. Den visar på allvaret i denna fråga, den visar på att detta inte på något sätt är en isolerad händelse, och den ger en framför allt en anledning att fråga sig var alla de "moderata" muslimerna är, varför de håller tyst, varför de inte protesterar emot de radikala muslimernas mordhot, önskan att förinta Danmark, krav på att avskaffa friheten över hela världen, etc. Var är dem?

Om de moderata muslimerna vill jag dock säga en annan sak mer generellt. De "moderata" muslimerna är av allt att döma inte vänner till USA, Israel eller väst i allmänhet. Om inte ens de "moderata" muslimerna här i väst kan tolerera att vi har yttrandefrihet, vad har vi då för anledning att tro att de skulle vara mer vänligt inställda till friheten i Mellanöstern? Leonard Peikoff har observerat att inom varje fientlig nation, historiskt sett, är det inte den moderata majoriteten som styr nationernas öde eller historiens gång: det är de få ideologiskt extrema aktivisterna ledarna i toppen, som antingen har politiskt kontroll eller som verkar genom regeringens medgivande, som styr utvecklingen. Den "moderata" massan startar inga egna korståg för eller emot någonting; de tenderar istället att antingen passivt följa med i strömmen eller aktivt sympatisera med de ideologiska ledarna. I Mellanöstern ser vi detta: vi ser att massor med muslimer aktivt sympatiserar med bin Laden och de andra terroristernas sak. Sedan finns det förstås också de passiva "moderata" muslimer som tyst och passivt bara följer med strömmen, här såväl som i Mellanöstern. Samma sak kunde vi naturligtvis observera i Nazityskland och i Japan under andra världskriget. Så poängen är att det i slutändan inte spelar någon roll om det finns många fler (passiva) "moderata" muslimer än vad det finns militanta: islam är inte desto mindre fienden.

"The Injustice of Saddam's Trial"

Elan Journo från Ayn Rand institutet har skrivit en ny artikel vari han anför en bra och aktuell kritik mot den meningslösa rättegången mot Saddam Hussein:
The American-endorsed trial of Saddam Hussein is touted as an opportunity to render justice and lay the groundwork for an Iraqi transition from the arbitrary courts of a dictatorship to a proper legal system. But the trial will accomplish neither goal.
Läs hela.