Svanbergs kommentarer

Till de som bryr sig

2006-02-09T18:36:00.000+01:00

Carl har gått över till wordpress och bytar således adressen till: http://svanberg.wordpress.com/.

Legitima restriktioner för yttrandefriheten?

2006-02-08T17:19:00.000+01:00

De flesta av oss håller yttrandefriheten kär. Och i dessa dagar är det många som vill ta ställning för yttrandefrihet. Men vi bör även fråga oss huruvida det finns några lämpliga restriktioner på yttrandefriheten. Om så, vilka och varför?

Jag kan, på rak arm, tänka mig följande restriktioner som lämpliga:

Förtal dvs publicerandet av avsiktliga lögner för att förstöra en annan persons eller företags eller organisations rykte och/eller liv och/eller verksamhet. Exempel: Någon anklagas för pedofili får ett dåligt rykte och kan inte få ett jobb efteråt på grund av detta dåliga rykte. Ett annat exempel: Ett företag anklagas av en företrädare för miljörörelsen för att förgifta sina kunder, vilket leder till att deras försäljning drabbas till följd. Villkoret är dock att man kan objektivt bevisa inför en domstol, att man har blivit utsatt för detta.

Mordhot och liknande saker såsom uppvigling till mord. Exempel: Muslimer hotar på offentliga demonstrationer att hugga av huvudet på alla de som "missbrukar" deras yttrandefrihet genom att avbilda profeten Mohammed och Allah.

Yttrande som hotar landets säkerhet. Exempel: En tidning publicerar (hemlig) information om landets militär som hjälper fienden i ett krig. (Detta bör för övrigt också betraktas som en akt av landsförräderi och bör därför straffas med döden.)

Obsceniteter och liknande i det offentliga. Exempel: Människor som blottar sig inför barn och vuxna utan deras samtycke. Ett korollarium av yttrandefriheten är, vilket Ayn Rand har observerat, friheten att också slippa att ta del av det som man inte gillar eller finner rentav motbjudande. (Notera att religionsfrihet inte bara betyder friheten att tro på vad man vill och att utöva sin religion, givet att detta inte kränker andras rättigheter, den betyder också friheten från religion, friheten att inte tro och att slippa andra religionsutövande.) Normalt sett är detta inget problem i vardagen. Om du ser något på tv som du inte gillar är du fri att byta kanal. Om du hör något på radion som du inte gillar är du fri att byta kanal. Om du läser något i din tidning som du inte gillar är du fri att sluta läsa. Du naturligtvis även fri att slippa att köpa tidningen överhuvudtaget. Men det är inte lika lätt att, som icke-samtyckande, låta bli att ta del av bilder eller andra företeelser, om de utan någon som helst förvarning är synliga på (privata) platser som är öppna för allmänheten. Det är därför lämpligt att införa restriktioner på den här sortens företeelser i det offentliga, detta för att skydda framför allt barn, men även icke-samtyckande vuxna människor. (Det är, för övrigt, av exakt samma anledning som det exempelvis bör vara förbjudet att trakassera människor med obscena samtal.) Detta är inte en fråga om censur, det handlar bara om att skydda individens rätt slippa att lyssna eller se på sådant som de inte har gett sitt samtycke till.

Jag vill betona att dessa restriktioner är inte godtyckliga. Observera vad som är - om något - gemensamt i dessa fall? Alla restriktioner syftar till att skydda individens rättigheter. Yttrandefrihet betyder inte rätten att kränka andras rättigheter, att förstöra andra människors liv, eller att terrorisera andra människor (mordhot), att godtyckligt skrika "Det brinner!" inne på en biograf, sprida information som hjälper landets fiender att mörda våra medborgare, eller att tvinga andra ta del av information som de inte har gett något samtycke till att ta del av.

För att säga vad du vill, behöver du naturligtvis inte äga något speciellt verktyg, men om du t ex vill uttrycka dig i skrift då lär du behöva köpa papper och penna, eller en dator och en skrivare, eller en tidningspress, eller en annonsplats i en tidning, osv. Då ni äger de papper och pennor som ni använder för att kunna uttrycka er i skrift, betyder naturligtvis att det är ni som bestämmer vad det är ni ska skriva. Det har ni rätt till eftersom det är er privata egendom. (Det är därför som en fri press i ett kapitalistiskt land följer naturligt av att tidningarna ägs av privatpersoner.) Men att man trots detta förbjuder er från att t ex publicera information som hotar nationens säkerhet, är inte en fråga om censur, och utgör inte heller en kränkning av äganderätten.

Kom ihåg att äganderätten har sin rot i rätten till liv och att erkännandet av rätten till egendom således är till för att erkänna människans objektiva överlevnadsvillkor i en social kontext. Kom vidare ihåg att rätten till liv kommer av erkännandet av att det är människans liv som är standarden för moralen och att en rättighet är en moralprincip vars enda syfte är att - genom att definiera och sanktionera individens handlingsfrihet i en social kontext - se till att underordna samhället till morallagen. Och det finns inget sådant som en rätt att kränka andras rättigheter.

Detta betyder att yttrandefriheten har sitt berättigande att verka obehindrat så länge det inte kränker andra rättigheter. På samma sätt som äganderätten ger dig rätt att äga en pistol, men inte rätten att mörda med hjälp av pistolen, så ger äganderätten inte dig rätt att publicera precis vad du vill med hjälp av din tidningspress (t ex förtal eller saker som hotar landets säkerhet). Äganderätten ger alltså ingen rätten att kränka andras rättigheter.

Rökförbudet - ett stort hyckleri

2006-02-06T15:00:00.000+01:00

I västvärlden finns det många nu som med all rätt höjer sina röster och börjar protestera emot islamisternas försök att inskränka och avskaffa vår yttrandefrihet. I denna debatt brukar frihetens förespråkare påpeka att muslimer faktiskt är fria att låta bli att köpa och läsa de tidningar vars innehåll de inte gillar. Och vi säger också att de självfallet har rätt att bojkotta de tidningar som de inte gillar. Men de har ingen rätt att kräva ytterligare inskränkningar i yttrandefriheten. De allra flesta i väst verkar vara överens om detta.

Detta får emellertid mig att tänka på ett hyckleri hos en stor del av svenska befolkningen: rökförbudets popularitet. Trots att rökförbudet innebär en kränkning av krogägarens rättigheter, så är det inte en majoritet som protesterar emot detta förbud. Tvärtom visar olika undersökningar att förbudet har ett stort stöd hos allmänheten. Idén bakom rökförbudet är dels den att det sägs vara farligt med passiv rökning. Trots att det argumentet inte vilar på något starkt vetenskapligt stöd, är det, som vi ska se i slutändan helt irrelevant. Poängen är nämligen den att ingen är tvungen att gå in på en krog eller restaurang vars rökpolicy man inte gillar. Precis som muslimerna är fria att låta bli att läsa tidningar som de inte gillar är krogbesökare fria att inte besöka krogar som de på grund av röken inte gillar.

Vad jag nu undrar över är varför det är OK med ett rökförbud, bara för att somliga inte gillar röken på krogen, men att det helt plötsligt inte är OK att förbjuda tidningar från att publicera saker som somliga människor inte gillar. I fråga om principer råder det inga skillnader i dessa två fall: i båda fall är det nämligen fråga om att kränka individens äganderätt. Om de människor som är för rökförbudet vore konsekventa, då borde de ställa sig på samma sida som de totalitära islamisterna i frågan om yttrandefrihet. Men det gör de förmodligen inte. Detta gör dem till motsägelsefulla och inkonsekventa; det gör dem till hycklare.

När den muslimska världen hotar att hugga av huvudet på de som säger saker som de inte gillar, då är det väldigt viktigt att tydligt visa var man står i denna konflikt. Det är viktigt att inta en konsekvent och kompromisslös position för frihet. Därför bör förespråkarna och försvararna av rökförbudet här i väst se till att rannsaka sig själva och fråga sig på vilken sida de egentligen står. Står de för principen om individens rättigheter eller står de för principen om mobbens "rätt" att förtrycka och köra över individen när helst den så behagar? Står de för frihet eller står de för (majoritetens eller islamisternas) diktatur?

Religiös fundamentalism

2006-02-05T21:55:00.000+01:00

hotar inte bara friheten i USA, utan även i Sverige.

"Free Speech vs. Blasphemy: Thoughts on the Danish Cartoons of Mohammed"

2006-02-05T17:06:00.000+01:00

Av Edward Cline. Läs den!

Jeff Jacoby: "We are all Danes Now"

2006-02-05T13:55:00.000+01:00

HINDUS CONSIDER it sacrilegious to eat meat from cows, so when a Danish supermarket ran a sale on beef and veal last fall, Hindus everywhere reacted with outrage. India recalled its ambassador to Copenhagen, and Danish flags were burned in Calcutta, Bombay, and Delhi. A Hindu mob in Sri Lanka severely beat two employees of a Danish-owned firm, and demonstrators in Nepal chanted: ''War on Denmark! Death to Denmark!"In many places, shops selling Dansk china or Lego toys were attacked by rioters, and two Danish embassies were firebombed.

"Har krig en avskräckande effekt?"

2006-02-05T13:32:00.000+01:00

I den mån folk vill leva så har det det av samma anledning och på samma sätt som poliser och olika former av straff har en avskräckande inverkan på brottslighet hos dem som vill vara fria och leva. Men det finns naturligtvis omständigheter under vilka det inte längre har någon speciell effekt.

Krig har ingen effekt på andra fiender om man bara går efter en svagare fiende och sedan lämnar den starkare i fred. Det kommer endast att förstärka de starkare fiendernas övertygelse om att de du inte vill, vågar eller kan ta itu med dem. De enda du lär skrämma, om ens det, är de ännu svagare.

Ett konkret exempel på denna princip är just USA:s invasion av Irak som knappast skrämde slag på Iran som ju var och är ideologiskt och militärt sett mycket starkare än Irak, men som skrämde Libyens ledare Kadaffi. Och mycket riktigt har USA lämnat Iran i fred, detta trots att Iran sedan invasionen på olika sätt har gett stöd åt rebeller och terrorister i Irak som mördar amerikaner. Om USA låter detta ske utan några allvarliga påföljder, då är det ju inte undra på att Iran inte är rädda för USA.

Iran håller på att utveckla kärnvapen som de har för avsikt att använda inte bara mot Israel utan även mot USA. USA har därför ett gott skäl för att i preventivt syfte göra slut på regimen i Iran. Och USA har förmågan att göra detta. Men vad gör de istället? Absolut ingenting. Eller jo, de kommer med tomma hot. Och de ägnar sig åt meningslösa förhandlingar med Iran som endast kommer att resultera i att man ger Iran mer och mer tid. Så varför ska Iran känna sig hotade? Och låt oss säga att USA började hota Iran, varför skulle Iran ta dessa ord på allvar? USA har ju låtit Iran komma undan med terrorism mot USA i 25 år.

Men kanske viktigast av allt är det faktum att Irans ledare, mullorna, utgörs av religiösa fanatiker som inte har några som helst problem med att bli martyrer i deras religiösa krig mot USA. Du kan inte hota en president som på fullaste allvar tror att frälsaren kommer 2008. Det är detta som gör Iran så oerhört farligt. Det är detta som gör det så oerhört naivt att tro att Iran kommer att vika sig en tum inför tomma ord från säkerhetsrådet. Inte ens om FN inför ett handelsembargo lär detta att göra mullorna nervösa.

Så går det överhuvudtaget att avkräcka andra? Det går men det kräver att man i självförsvar slår till mot den värsta fienden, med ingen moralisk tvekan om rättfärdigheten i sin sak, i sin rätt att försvara sig, att leva i fred och frihet. Halvmesyrer a la Irak kommer inte att fungera. Vad som krävs är ett fullskaligt krig, utan några altruistiska restriktioner på militären.

Skulle man, från början, ha fört ett krig mot rätt nation (Iran) och under rätt premisser (egoism), då skulle det innebära det definitiva slutet på den vågen av islamisk terrorism vi har sett under de senaste decennierna. Det skulle nämligen avskräcka våra ideologiskt och militärt svagare fiender som Irak, Syrien, Libyen och Saudiarabien från att i fortsättningen sponsra terrorism - detta av exakt samma anledning som invasionen av Irak avskräckte det svagare Libyen.

Betyder detta att det är för sent nu? Nej, det gör det inte. Det finns ännu tid. Men den blir knappare för varje dag som går. Tragiskt nog är det enda vi kan göra idag är att hoppas på att Bush ska skaffa sig modet att göra vad som krävs. Tyvärr är det nog lika mycket en fantasi som de neokonservativas naiva tro på demokratins mirakelgörande krafter...

Inga misstankar?

2006-02-05T13:00:00.000+01:00

Igår upptäckte personalen vid McDonalds i Gumsbacken i Nyköping en bomb på kundtoaletten. Den kunde ha exploderat på restaurangen som var full med barn och vuxna. Att den inte gjorde det berodde endast på ett tekniskt problem. Polisen hade inga misstankar om vem eller vilka som placerat bomben på toaletten. Well, jag kan dela med mig av lite teorier:

1) Djurrättsaktivister. Deras motiv är ju att McDonalds och deras kunder sanktionerar ett massmord som får Hitler, Stalin, Mao och de andra socialisterna att framstå som snälla farbröder. Och djurrättsaktivister har ju genom åren visat att de har inga som helst problem med att ägna sig åt terrorism och mordbränder. Fråga bara SÄPO.

2) Vänsteraktivister. De bara hatar kapitalismen och har inga större problem med att systematiskt kränka andra människors rättigheter för revolutionens skull. (Se på 1900-talets historia, och på den förstörelse som de ständigt lämnar efter sig i deras olika "kampanjer". Se t ex Göteborgskravallerna.)

Jag trodde inte att

2006-02-04T10:35:00.000+01:00

det kunde vara möjligt, men tydligen har en professor i praktisk filosofi, Per Bauhn, gjort sitt arbete som filosof och försvarar idag vår frihet i SvD.

Jag väntar på ursäkterna

2006-02-03T20:29:00.000+01:00

Just nu utnyttjar, i Storbritannien, ironiskt nog muslimer samma yttrandefrihet som de själva vill avskaffa för alla andra. Varje normal människa bör ju, av flera skäl, tycka att det budskap som dessa vildar framför är groteskt. Jag undrar när muslimerna ska be om ursäkt för detta:

Om det inte passar...

2006-02-03T20:28:00.000+01:00

Detta är några av de saker som sades vid svenska moskéer i samband med fredagsbönen:

- JYLLANDS-POSTENS TILLTAG är ett grovt missbruk av yttrandefriheten, sade imam Jonus Latifov i en fullsatt moské i Malmö.

- Skärp lagen! Yttrandefriheten bör inte tillåta att profeten Mohammed smädas. Yttrandefrihet är inte frihet att provocera människors djupaste känslor, sade imam Abou Mahmhoud.

Imamen ville ha en dialog med den svenska staten om yttrandefrihetens gränser. Han var samtidigt upprörd och försonlig.

- Att människor leker med profetens namn är inte acceptabelt, men vi bör visa världen att vi kan hantera provokationen civiliserat. Vi är och vill vara en del av det svenska samhället. Vårt mål är att sprida frid, inte hat.

Så vad betyder detta på ren svenska? Jo, muslimerna själva bör inte bete sig ociviliserat - de nöjer sig om staten gör det i deras ställe, genom att ytterligare inskränka vår yttrandefrihet, så att folk inte längre får säga sådant som muslimer inte gillar att höra. Det korta svaret på denna begäran är: "Om det nu är så viktigt att ni slipper yttrandefrihet, varför åker ni då inte bara tillbaka till de muslimska skitländer där ni kommer ifrån?"

Cox & Forkum: "Idle Worship"

2006-02-03T10:49:00.000+01:00

Iran bör stå till svars

2006-02-03T10:48:00.000+01:00

Hezbollah hotar Norden med självmordsattacker:

Rörelsens generalsekreterare Sayyed Hassan Nasrallah sade att miljoner muslimer kommer att "trappa upp situationen om profeten Muhammeds förödmjukelse inte avgörs på ett beslutsamt och stängt vis", rapporterar den engelskspråkiga libanesiska dagstidningen The Daily Star.

- Den danske statsministern sade att han inte tänker be om ursäkt eftersom tidningen inte bröt mot lagen och att vissa friheter måste respekteras. Men vem säger att dessa friheter är absoluta? I så fall har väl den som beslutar sig för att spränga sig i luften någonstans i Norge eller Danmark samma frihet, sade Nasrallah.

Jag vill bara påpeka en sak här: Hezbollah skapades med hjälp av Iran, tränas av Iran, finansieras av Iran, beväpnas av Iran, och understöds på praktiskt taget alla andra tänkbara sätt av Iran. Så om Hezbollah mördar danskar eller norrmän i terroristattacker, då bör detta ses som en krigshandling utförd med Irans sanktion, på samma sätt och av samma anledning som man med rätta betraktade attackerna mot USA den 11 september 2001 som krigshandlingar utförda med Afghanistans sanktion.

Jag mår också illa

2006-02-03T10:47:00.000+01:00

Jag noterar att Jan Hjärpe, islams ständiga försvarare, har gråtit ut på SvD. Han berättar om hur muslimer känner sig kränkta av bilderna som har publicerats: "Jyllands-Postens provokation mot muslimer slår hårdare än sekulariserade svenskar kanske förstår. De blir arga, illamående, får kräkreflexer och känner sig hjälplösa". Jag orkade inte läsa mer än så, för jag började nämligen själv att må illa.

Även om det är sant att många muslimer känner sig kränkta är det inget att bry sig om. Detta visar också på hur perversa deras värderingar är. När ska de börja må illa av hur folk i enlighet med islams läror blir förtryckta och torterade i deras hemländer? När ska de börja må illa av hur folk blir mordhotade, misshandlade och utsatta för terrorism i enlighet med islam?

Detta påminner mig om hur folk i Mellanöstern reagerade när det i en Timesartikel påstods att amerikaner rev ut och spolade ned sidor av Koranen i en toalett i förhöret med terrorister på Gountanamobasen. Då blev det massiva demonstrationer i Mellanöstern. Muslimerna krävde att de som gjorde detta skulle bli straffade (förmodligen med döden). Men vad de inte reagerade nämnvärt på var att i samma artikel påstods det att en del av dessa terrorister hade blivit torterade. Det säger egentligen allt om deras värderingar.

Om det Hjärpe säger är sant, vad betyder det då? Betyder det att det faktiskt inte finns några "moderata" muslimer? Det kan ju i så fall förklara deras tystnad, deras ovilja att ta avstånd och istället ställa sig på den danska regeringens sida, försvara Jyllands-Postens och demonstrera på gatorna mot islamisk terrorism.

Ord står mot ord?

2006-02-03T10:45:00.000+01:00

Jag har på grund av utvecklingen ute i den stora vida världen inte orkar bry mig om skandalen med Anna "Crazy Horse" Sjödin. Jag har dock tagit del av vad andra har sagt om denna händelse. Bloggen mittenpolitik har dock skrivit ett mycket bra inlägg om saken där han ifrågasätter om ord verkligen stor mot ord.

Jag är glad

2006-02-02T22:23:00.000+01:00

över att så många i Europa har reagerat som de har gjort. Det gör mig uppmuntrad. Det finns kanske mer människor med förnuft där ute än vad man ibland skulle kunna tro, om man bara följde massmediernas behandling av ämnet. Boris Beniluc, en av Sveriges bästa kolumnister, skrev idag en alldeles förträfflig kolumn i dagens Metro:

Om blod kunde få öknen att blomma skulle provinsen Darfur i Sudan vara som en välskött handelsträdgård. Här har den arabiska och muslimska janjaweedmilisen mördat 300 000 människor. Den etniska rensningen försvaras med att den svarta befolkningen som kallas ”zurgas” (niggers) är underlägsen och inte riktiga muslimer.
De senaste dagarna har Arabförbundet, Saudiarabien, flera andra arabiska länder samt Islamiska konferensen agerat kraftfullt. Det har varit massdemonstrationer och flaggbränningar.
Men det är inte Sudans flagga som brinner och det är inte i Khartoum som arabländerna stänger sina ambassader.
Det är i stället Jyllands-Postens publicering av tolv teckningar som skapat all denna aktivitet riktad mot Danmark.
Anser de som protesterar att det är ett mindre brott mot Koranen att mörda 300 000 människor än att publicera tolv teckningar? Om jag vore muslim så skulle jag nog inte bekymra mig så mycket om sådant som görs mot islam som för sådant som görs med islam som förevändning.

Läs hela!

Stefan Karlsson har idag skrivit ännu ett bra inlägg i ämnet där han bland annat behandlar Jan Hjärpes patetiska försvar för muslimernas helt oförsvarbara och omoraliska reaktioner. Han tar även upp en annan aspekt av det hela, nämligen den muslimska världens enorma hyckleri i denna fråga, vilket bland annat illustreras av det faktum att de statligt ägda medierna jämt och ständigt publicerar antisemitiska bilder.

Michella Malkin har skrivit en bra kolumn i ämnet som ni kan läsa här. Den visar på allvaret i denna fråga, den visar på att detta inte på något sätt är en isolerad händelse, och den ger en framför allt en anledning att fråga sig var alla de "moderata" muslimerna är, varför de håller tyst, varför de inte protesterar emot de radikala muslimernas mordhot, önskan att förinta Danmark, krav på att avskaffa friheten över hela världen, etc. Var är dem?

Om de moderata muslimerna vill jag dock säga en annan sak mer generellt. De "moderata" muslimerna är av allt att döma inte vänner till USA, Israel eller väst i allmänhet. Om inte ens de "moderata" muslimerna här i väst kan tolerera att vi har yttrandefrihet, vad har vi då för anledning att tro att de skulle vara mer vänligt inställda till friheten i Mellanöstern? Leonard Peikoff har observerat att inom varje fientlig nation, historiskt sett, är det inte den moderata majoriteten som styr nationernas öde eller historiens gång: det är de få ideologiskt extrema aktivisterna ledarna i toppen, som antingen har politiskt kontroll eller som verkar genom regeringens medgivande, som styr utvecklingen. Den "moderata" massan startar inga egna korståg för eller emot någonting; de tenderar istället att antingen passivt följa med i strömmen eller aktivt sympatisera med de ideologiska ledarna. I Mellanöstern ser vi detta: vi ser att massor med muslimer aktivt sympatiserar med bin Laden och de andra terroristernas sak. Sedan finns det förstås också de passiva "moderata" muslimer som tyst och passivt bara följer med strömmen, här såväl som i Mellanöstern. Samma sak kunde vi naturligtvis observera i Nazityskland och i Japan under andra världskriget. Så poängen är att det i slutändan inte spelar någon roll om det finns många fler (passiva) "moderata" muslimer än vad det finns militanta: islam är inte desto mindre fienden.

"The Injustice of Saddam's Trial"

2006-02-02T16:24:00.000+01:00

Elan Journo från Ayn Rand institutet har skrivit en ny artikel vari han anför en bra och aktuell kritik mot den meningslösa rättegången mot Saddam Hussein:

The American-endorsed trial of Saddam Hussein is touted as an opportunity to render justice and lay the groundwork for an Iraqi transition from the arbitrary courts of a dictatorship to a proper legal system. But the trial will accomplish neither goal.

Läs hela.

En del människor

2006-02-01T20:13:00.000+01:00

är så dumma i huvudet att det inte ens är roligt. Seriöst:

Rumsren islamofobi? Exemplet Jyllands-Posten och dess satirer av profeten Muhammed som "terrorman" illustrerar den globala rasismens moderna tryne, islamofobin. Den tar sig olika uttryck i Danmark och Sverige, skriver Amina Ek, Mehmet Kaplan och Bashy Quraishy.

Alltså, alldeles bortsett från att det inte finns någonting fel med att vara kritisk eller kanske t o m fientligt inställd till islam, så har "islamofobi" (vad det nu är för nonsensbegrepp) ingenting med rasism att göra.

Det verkar inte heller ha slagit dessa författare att folks skepticism och fientlighet gentemot islam kaaaaanske har någonting att göra med att muslimer ägnar sig åt terrorism och massmord av religiösa skäl? Nej, så kan det ju inte vara. Folk är bara islamofober för att de tycker om att "jäklas lite".

Men jag borde inte vara förvånad över detta IQ-befriade inlägg. Det är ju trots allt producerat av samma människor som under förra året gav oss den skrattretande "Nogger black"-debatten: Centrum mot Rasism.

Sluta nu för helvete

2006-02-01T18:58:00.000+01:00

Dick Erixon reagerade på danska muslimers krav på att inskränka yttrandefriheten i Danmark genom att säga så här:

Det är så här Europas kultur och upplysning i kristen tradition ska tvingas ge vika för Mellanösterns muslimska kultur. Jag ställer inte upp på det. Vi ska stå upp för vår kultur och våra värderingar.

Ursäkta mig? "Upplysning i kristen tradition"?! Sluta nu, det är inte roligt längre. Sluta Dick Erixon. Snälla sluta. Snälla säg att du skojar med mig... *suck*

State of the Union 2006 (Del 3)

2006-02-01T14:05:00.000+01:00

Bush argumenterar för att "isolationism" inte bara är omoraliskt utan dessutom opraktiskt. Bush sade:

To overcome dangers in our world, we must also take the offensive by encouraging economic progress, fighting disease, and spreading hope in hopeless lands. Isolationism would not only tie our hands in fighting enemies, it would keep us from helping our friends in desperate need. We show compassion abroad because Americans believe in the God-given dignity and worth of a villager with HIV/AIDS, or an infant with malaria, or a refugee fleeing genocide, or a young girl sold into slavery.

Detta är helt i enlighet med den kollektivism som neokonsevatismen står för, och som går ut på att det är USA:s moraliska skyldighet att offra och sörja sig för hela världen. Eftersom få amerikaner faktiskt tror på att det är deras moraliska skyldighet att sörja för hela världen måste Bush tala till deras egenintresse. Detta gör han också genom en rationalisering som går ut på att visa hur det ligger i människors påstådda upplysta egenintresse att osjälviskt tjäna hela mänskligheten. Därför sade också Bush: "We also show compassion abroad because regions overwhelmed by poverty, corruption, and despair are sources of terrorism, organized crime, human trafficking, and the drug trade. ... I urge Members of Congress to serve the interests of America by showing the compassion of America." Detta är som Yaron Brook har noterat samma argumentation som ligger bakom välfärdsstaten: vi måste ha en omfördelning av resurserna, annars kommer det att slå tillbaka på oss själva i form av brottslighet och "social oro". Men precis som lösningen på brottslighet inte är att staten ska råna i deras ställe, så är inte heller lösningen på terrorism eller organisserad brottslighet välfärdspolitik och omfördelning. Lösningen på brottslighet är att staten jagar, arresterar och låser in brottslingar och lösningen på terrorism är att staten jagar, arresterar och dödar terroristerna och gör slut på skurkstaterna som backar upp dem. Och den enda lösningen på fattigdomen i världen är precis som inom ett lands gränser, inte välfärdspolitik utan kapitalism.

Sedan anför Bush en argumentation för återupprättandet av The Patriot Act:

Our country must also remain on the offensive against terrorism here at home. The enemy has not lost the desire or capability to attack us. Fortunately, this Nation has superb professionals in law enforcement, intelligence, the military, and homeland security. These men and women are dedicating their lives to protecting us all, and they deserve our support and our thanks. They also deserve the same tools they already use to fight drug trafficking and organized crime — so I ask you to reauthorize the Patriot Act.

It is said that prior to the attacks of September 11th, our government failed to connect the dots of the conspiracy. We now know that two of the hijackers in the United States placed telephone calls to al-Qaida operatives overseas. But we did not know about their plans until it was too late. So to prevent another attack — based on authority given to me by the Constitution and by statute — I have authorized a terrorist surveillance program to aggressively pursue the international communications of suspected al-Qaida operatives and affiliates to and from America. Previous presidents have used the same constitutional authority I have — and Federal courts have approved the use of that authority. Appropriate Members of Congress have been kept informed. This terrorist surveillance program has helped prevent terrorist attacks. It remains essential to the security of America. If there are people inside our country who are talking with al-Qaida, we want to know about it — because we will not sit back and wait to be hit again.

Jag tänker inte ingående kommentera om The Patriot Act är en bra idé eller inte. Jag vet för lite om The Patriot Act för att fälla ett sådant omdöme. Det jag kan säga är detta: det är mycket möjligt att The Patriot Act är en OK lag och att den hjälper myndigheterna i USA att stoppa terrorister innan de hinner genomföra sina illasinnade planer. Jag menar dock att The Patriot Act i ett avseende är helt överflödig. Kom ihåg att vi inte har att göra med några enstaka galningar. Det finns stater med i bilden. Kom ihåg att attackerna den 11 september 2001 var en operation som tog flera år att planera och genomföra. Och det fanns inget som man inte redan visste om al-Qaida och Usama bin Laden för att förstå varför man långt innan den 11 september 2001, var fullt berättigad i att förklara krig mot talibanerna i Afghanistan, som ju sponsrade dem. Men man gjorde det inte. Således kunde bin Laden och hans underhuggare i lugn och ro fortsätta smida sina planer. Och det finns ingenting vi inte redan vet om Iran som motiverar dagens vägran att se hotet och göra något åt det - innan det är för sent. Så även om The Patriot Act stoppar 9 av 10 försök från terrorister, sända från Iran, att spränga hela New York City i luften, räcker det med att en lyckas för att allt ska ha varit förgäves.

State of the Union 2006 (Del 2)

2006-02-01T12:02:00.000+01:00

Bush fortsätter med att argumentera för sin "Forward Strategy of Freedom":

Our offensive against terror involves more than military action. Ultimately, the only way to defeat the terrorists is to defeat their dark vision of hatred and fear by offering the hopeful alternative of political freedom and peaceful change. So the United States of America supports democratic reform across the broader Middle East. Elections are vital — but they are only the beginning. Raising up a democracy requires the rule of law, protection of minorities, and strong, accountable institutions that last longer than a single vote. The great people of Egypt have voted in a multi-party presidential election - and now their government should open paths of peaceful opposition that will reduce the appeal of radicalism. The Palestinian people have voted in elections — now the leaders of Hamas must recognize Israel, disarm, reject terrorism, and work for lasting peace. Saudi Arabia has taken the first steps of reform — now it can offer its people a better future by pressing forward with those efforts. Democracies in the Middle East will not look like our own, because they will reflect the traditions of their own citizens. (Min kursivering.)

Det finns mycket som är fel med detta, men en sak som verkligen sticker ut här är att Bush själv medger att demokratierna kommer att se "annorlunda" ut i Mellanöstern än vad de gör här i väst, eftersom folket i Mellanöstern har andra värderingar ("traditions"). Detta är naturligtvis inget annat än en eufemism för att säga att muslimerna trots allt inte kommer att rösta för frihet utan för teokrati. Detta är också mycket riktigt hur de faktiskt har röstat i Iran, Irak, Egypten, Afghanistan, Lebanon, Saudiarabien och nu senast i Palestina. Ändå insisterar Bush på att friheten har en framtid i Mellanöstern: "Yet liberty is the future of every nation in the Middle East, because liberty is the right and hope of all humanity." Detta kan bara betyda två saker. Det enda är att Bush evaderar fakta inte bara om frihetens förutsättningar, om Mellanöstern utan om hela människans historia. Det andra är att han tror att frihet är ett subjektivt begrepp utan någon referens i verkligheten, att vad som är frihet för oss i väst inte nödvändigtvis betyder samma sak för muslimerna i Mellanöstern. Jag vet vilket som är sant eller vilket som är värst.

Det finns dock ett annat sätt man kan tolka Bushs anmärkning. Om Bush menar att alla människor har rätt till frihet, och att det därför är USA:s historiska kall att genom självmordsmässiga kampanjer som Operatio Iraqi Freedom förse folket med denna frihet, då är det kanske sant att USA kanske på kort sikt kan upprätta demokratiska stater i Mellanöstern, men så länge dessa människor fortsätter att hålla på sina värderingar och traditioner, kommer friheten inte att ha en varaktig chans. Frihet är, vilket jag vid otaliga tillfällen har förklarat, inte något som alla människor, över hela världen, automatiskt värdesätter. Framför allt har muslimer ingen anledning att värdesätta frihet. Inte om de tar sin religion på allvar, vilket de gör i Mellanöstern. Och om friheten inte är garanterad i ett någorlunda fritt land som USA, just eftersom de intellektuella motarbetar och, i allt större utsträckning, allmänheten har börjat svika de värderingar och idéer som låg till grund för friheten i USA, varför skulle den då ha en varaktig chans i Mellanöstern? Det säger sig själv.

Sedan gick Bush vidare med att tala direk till det iranska folket:

The same is true of Iran, a nation now held hostage by a small clerical elite that is isolating and repressing its people. The regime in that country sponsors terrorists in the Palestinian territories and in Lebanon — and that must come to an end. The Iranian government is defying the world with its nuclear ambitions — and the nations of the world must not permit the Iranian regime to gain nuclear weapons. America will continue to rally the world to confront these threats. And tonight, let me speak directly to the citizens of Iran: America respects you, and we respect your country. We respect your right to choose your own future and win your own freedom. And our Nation hopes one day to be the closest of friends with a free and democratic Iran.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att han inte mer i detalj redogör för Irans omfattande sponsring av islamisk terrorism över hela världen samt deras sponsring av rebellerna i Irak, att Iran skyddar al-Qaida, att Hezbollah är den terrororganisation som efter al-Qaida har mördat flesta amerikaner, etc. Att Bush inte gör detta säger mig att han inte verkar ha någon intention att skapa en opinion för att stoppa det växande hotet från Iran. Han nämner förvisso regimens strävan efter kärnvapen, men gör ingen vidare poäng av det mer än den självklara, nämligen att världen kan inte låta detta ske. Men han kom inte med några hot mot Iran. Så vad betyder det? Jo, Bush hoppas att detta problem ska lösa sig själv genom att folket i Iran gör en revolution, och inspirerade av Irak får man förmoda, kommer de att inrätta en demokratisk stat. Men trots att det långt innan Irakkriget bröt ut har funnits en stor opposition för demokrati i Iran, eller det sägs det i alla fall, har ingenting hänt. Ändå nöjer sig Bush med att hoppas på att saker och ting ska förändras i Iran. Om detta är vad det betyder, då illusterar det ganska tydligt en farlig aspekt av Bushs enorma tilltro till demokratiseringen av Irak som den magiska lösningen på alla tänkbara problem och hot i Mellanöstern.

State of the Union 2006 (Del 1)

2006-02-01T11:33:00.000+01:00

Jag har alltid gillat Bush som talare och retoriker. Han säger ofta många saker som är bra, sant, rätt och gott. Tyvärr säger han också en del saker som är dåligt, fel, falskt och ondskefullt. Men det bra överväger så gott som alltid det dåliga - och det bra är ofta väldigt bra. Jag undrar om han skriver sina egna tal, för det är väldigt bra tal och han är en väldigt bra talare. Så vad är bra och vad är dåligt? Bush inledde sitt tal med att summera sin utrikespolitik:

Abroad, our Nation is committed to an historic, long-term goal - we seek the end of tyranny in our world. Some dismiss that goal as misguided idealism. In reality, the future security of America depends on it. On September 11th, 2001, we found that problems originating in a failed and oppressive state seven thousand miles away could bring murder and destruction to our country. Dictatorships shelter terrorists, feed resentment and radicalism, and seek weapons of mass destruction. Democracies replace resentment with hope, respect the rights of their citizens and their neighbors, and join the fight against terror. Every step toward freedom in the world makes our country safer, and so we will act boldly in freedom's cause.

Då jag har otaliga gånger förklarat varför jag inte håller med Bush om detta, tänker jag inte upprepa mig. Jag noterar dock att det är fascinerande hur han kan fortsätta och tro på detta trots allt som har hänt på sistone, inklusive valet i Palestina.

Det är bra att Bush återigen identifierar vem fienden är: "Radical Islam". Det är dåligt att Bush försöker framställa "Radical Islam" som en "perversion by a few of a noble faith". På ett sätt gör detta inte så mycket eftersom så länge man överhuvudtaget erkänner att det finns militanta och radikala muslimer och att det är dessa som ideologiskt sett är fienden. Tyvärr verkar Bush tro att de "moderata" muslimerna i stort sett är USA:s vänner. För om Bush verkligen tog sina ord på allvar, borde han då inte gå efter t ex Saudiarabien där detta "heartless system of totalitarian control" redan råder, för att inte tala om USA:s primära fiende i detta krig, nämligen Iran? Bush verkar inse att fienden är religiösa fanatiker men verkar inte inse att det i så fall implicerar att USA bör ta itu med mullorna i Iran av exakt samma anledning som man bör ta itu med bin Laden och hans underhuggare.

Det är bra att Bush förstår allvaret med att låta terroristerna vinna i Irak: "They seek to impose a heartless system of totalitarian control throughout the Middle East, and arm themselves with weapons of mass murder. Their aim is to seize power in Iraq, and use it as a safe haven to launch attacks against America and the world." Det är också bra att han inser att detta krig inte är ett krig mot "terrorism". Terrorism är bara det medel som fienden, de radikala muslimerna och staterna som sponsrar dem, använder sig av för att de saknar förmågan för att direkt hota USA militärt och deras intressen i Mellanöstern (Israel och olja). Irak hade intentionen att skaffa sig denna förmåga och därför var det viktigt att sätta stopp för Saddam Hussein. Nu håller Iran på att skaffa sig denna förmåga i och med de i rask takt håller på att skaffa sig kärnvapen. Till skillnad från Irak utgör Irans ledare av religiösa fanatiker som får djupt religiösa människor som Bush att framstå som ateister. Och till skillnad från Saddam Hussein (som knappast var en rationell människa), utgörs ledarna i Iran av religiösa fanatiker som inte har några som helst problem med att bli martyrer. Detta gör att vi bör ta Irans snack om att med hjälp av kärnvapen göra slut på Israel och USA på allvar. Det kan och bör inte avfärdas som tomt snack. Detta gör Iran, potentiellt sett, till ett av världens farligaste länder. Iran är således ett hot som man måste ta itu med.

Det är bra att Bush inser faran i att ge efter för terroristerna: "There is no peace in retreat. And there is no honor in retreat. By allowing radical Islam to work its will — by leaving an assaulted world to fend for itself - we would signal to all that we no longer believe in our own ideals, or even in our own courage." Eftergifter kommer endast att uppmuntra terroristerna. Tyvärr är det så att Bush själv har medverkat till detta genom att om och om igen ge efter för terroristerna i t ex Irak. Se bara på USA:s svar på rebellerna i städer som Fallujah och Najaf. Bush medverkar också till detta genom sin pacifistiska inställning till Syrien och Iran. Detta trots att Syrien och i synnerhet Iran förser rebellerna i Irak med ett massivt stöd - rebeller och terrorister som varje dag dödar amerikaner i Irak. Hur och varför tolererar han detta? Det beror bland annat på att Bush verkar förlita sig på demokratins magiska förmåga att nästan automatiskt förvandla hela regionen till en fri och fredlig sådan, varför ett krig mot Iran i preventivt syfte inte kommer att vara nödvändigt.

Bush sade: "A sudden withdrawal of our forces from Iraq would abandon our Iraqi allies to death and prison ... put men like bin Laden and Zarqawi in charge of a strategic country ... and show that a pledge from America means little. Members of Congress: however we feel about the decisions and debates of the past, our Nation has only one option: We must keep our word, defeat our enemies, and stand behind the American military in its vital mission." Detta har han på sätt och vis helt rätt i. Problemet är bara det att om USA forstätter med den inslagna "strategin" lär de tyvärr aldrig vinna mot rebellerna i Irak.

Image Problem

2006-02-01T00:34:00.000+01:00

Cox & Forkum får till det igen:

Stefan Karlsson säger som det är

2006-01-31T18:53:00.000+01:00

Detta är det enda riktigt intelligenta jag har läst i ämnet.

ÄNTLIGEN :D!!!

2006-01-31T18:36:00.000+01:00

George Reisman har startat en egen blogg!

Den sociala bostadspolitiken leder till hemlöshet

2006-01-31T18:29:00.000+01:00

Knappast överraskande för någon som har studerat elementär nationalekonomi. Men ändå. SvD:

De hemlösa blir allt fler i Sverige, visar en rapport från Socialtyrelsen [sic!]. Minst 17 800 personer är hemlösa, visar en genomgång i landets kommuner. Utredarna lägger en stor del av skulden på bostadspolitiken.

...

– Det är ingen särskilt ljus bild av hemlösheten. Den är dessutom mycket komplex och finns i hela landet, i nästan nio av tio kommuner, säger Annika Remeaeus, en av socialstyrelsens utredare.
– Vi ser en tydlig koppling till bostadspolitiken. I de få kommuner som inte har hemlöshet, finns heller ingen bostadbrist.
Håkan Ceder, överdirektör på Socialstyrelsen håller med:
– Hemlöshetsproblemen är i hög grad grundat på briser i bostadspolitiken.

Hyresregleringar i kombination med höga skatter, starka fackföreningar inom byggbranschen i kombination med omfattande regleringar av bostadsbyggandet i största allmänhet, bidrar alla till att begränsa byggandet. Därför lider vi av en bostadsbrist som är så omfattande att den bokstavligen gör flera tusen svenskar hemlösa.

SvD fortsätter:

Flertalet hemlösa står inte inför akuta problem att hitta tak över huvudet inför natten. 4 700 har motvilligt sökt en utväg i mycket korta andrahandskontrakt, eller hos släkt och vänner. För dessa har problemen oftare orsakats av arbetslöshet eller andra ekonomiska problem, snarare än allvarliga sociala problem. För en stor grupp är hemlösheten det enda problemet.

Och vad är den främsta orsaken till arbetslöshet? För höga minimumlöner, orsakade av fackföreningarna, som i sin tur är uppburna av staten.

Medan det finns en del hemlösa som har förtjänat sitt öde, nämligen de som valde att supa och knarka, finns det också en del som inte direkt kunde rå för det, nämligen de psykiskt sjuka. Många av dessa har säkert hamnat på gatan till följd av att man lade ned en massa mentalsjukhus under 1980-talet. Det var ironiskt nog, kan det tyckas, framför allt vänsterpolitiker som drev denna utveckling. De hade nämligen fått för sig att mentalsjukhusen utgjorde en form av "förtryck". Så vad man bör göra är att återupprätta mentalsjukhusen, då kommer många av dessa människor som har råkat illa ut att inte längre behöva bo på gatan. Vad gäller bostadsproblematiken i stort är lösningen dock uppenbar: laissez-faire kapitalism; inför marknadshyror, avreglera bostadsbranschen, avskaffa fackens makt att driva fram överlöner. Då kommer vi inte bara att få ett slut på bostadsbristen, vi kommer även att få ett slut på massarbetslösheten.

Alexander Marriott: "The False Hope of Democracy"

2006-01-31T07:56:00.000+01:00

Bloggaren Marriott skriver om varför det är en dum idé att som Bush förlita sig på demokrati som lösningen på islamisk terrorism:

It has been the sincerely felt desire of President George W. Bush that "democracy" take root in the Middle East. The hope is that once the method of choosing their leaders/oppressors changes that liberty and freedom will somehow, inexorably and self-evidently, take over. Everyone has heard the President and others in the administration tout the elections of Afghanistan, Iraq, and (until 25 January 2006) the Palestinian territories as victories in the on-going war on terrorism. Bush such naivete and false hope was dashed when the terrorist group Hamas won a fair and convincing victory in the January 25 Palestinian parliamentary election.

Läs hela!

Jeff Jacoby: "Hamas victory is good news"

2006-01-31T07:50:00.000+01:00

En av mina absoluta favoritkolumnister, Jeff Jacoby, förklarar i sin senaste kolumn varför Hamas segern är en "god nyhet":

Well, put me in a third camp: I think the sweeping Hamas victory is by far the best result that could have been hoped for.

I say that not because Hamas is anything other than a blood-drenched terrorist group, but because its lopsided win is an unambiguous reality check into the nature of Palestinian society. And if there is one thing that the West badly needs, it is more realism and less delusion about the Palestinians.

Läs hela!

Till Skånsk redneck

2006-01-30T21:46:00.000+01:00

och alla andra "maggropslibertarianer" ;-)

Vad är allt detta väsen om?

2006-01-30T19:14:00.000+01:00

Så vad är det för bilder som har gjort mohammedanerna så förbannade att de bojkottar danska varor och hotar svenskar, norrmän och danskar i "Palestina"? Det är dessa bilder. Tänk på detta och fråga er själva när de ska börja reagera på samma sätt när det kommer till förtrycket, tortyren, avrättandet av oskyldiga i deras egna hemländer, deras behandling av kvinnor, deras terrorism, deras antisemitism, ja just det... De bryr sig inte om detta ett dugg.

"Varför hatar de oss?"

2006-01-30T16:15:00.000+01:00

Efter USA den tisdagen 11 september 2001, ännu en gång, blev offer för islamisk terrorism var det många amerikaner som med all rätt frågade sig varför så många muslimer i Mellanöstern hatar dem så mycket att de vill mörda dem. Då var det många intellektuella amerikaner liksom dumdryga och hjärntvättade européer som trodde att det berodde på att USA hade behandlat muslimerna i Mellanöstern illa. Somliga, hjärntvättade i marxism, ville förklara det med hänvisning till ekonomiska förhållanden. Det var för att muslimerna är fattiga som de vill döda amerikaner. Men det förklarar så klart inte vad det är som driver förmögna människor som Usama bin Laden till massmord. Så när dessa människor fick höra en sådan som George Bush förklara att dessa människor motiverades av ett hat mot friheten var det säkert många som tyckte att det lät "löjligt" för att inte säga lite "fräckt". Men vad säger de nu när muslimernas hat har börjat riktas direkt mot Sverige, Norge och Danmark? Det kan knappast ha undgått någon att det beror just på att vi är fria samhällen. Dessa muslimer hatar nämligen friheten eftersom det bland annat gör det möjligt för människor att tro på vad de vill, tycka vad de vill och också ge uttryck för det. Det var detta som gör att muslimerna i Mellanöstern just nu hatar oss i norden lika mycket som de hatar det fria väst överhuvudtaget: den danska tidningen Jyllands-Posten lät nämligen en tidning publiceras med en "elak" bild som skulle föreställa Allah. (Det var också därför som den holländska filmmakaren Theo van Goh blev mördad.) Detta är nämligen en form av hädelse, blasfemi, vilket är strängt förbjudet enligt Koranen varför det ska straffas med döden. Så varför hatar de oss? Därför att de är muslimer och vi är det inte; därför att vi är värdsliga, frihets- och livsälskande västerlänningar. Det är vårt "brott". Det är också därför de nu hotar alla från Norge, Danmark och Sverige i "Palestina".SvD:

"Inom 48 timmar måste alla svenskar och danskar ha lämnat palestinsk mark - annars. . ."

Hotet lämnades i ett fax till svenska generalkonsulatet i Jerusalem i dag, med koppling till den danska tidningen Jyllands-Postens omtvistade teckningar av profeten Muhammed.

Precis som i de flygblad som delades ut i Gazaremsan i söndags var det al-Aqsa-martyrernas brigader som sade sig ligga bakom faxhotet. Hur det kommer sig att Sverige dragits in i den dansk-muslimska tvisten kring Muhammed-teckningarna är fortfarande oklart.

...

Att Sverige nämns i hotet kan ha att göra med att ett av de företag som drabbats hårdast av den muslimska upprördheten kring Jyllands-Postens teckningar är dansk-svenska mejerikoncernen Arla, som nu bojkottas på hela Arabiska halvön.

I faxet från al-Aqsa-martyrerna heter det att "danskarna och svenskarna, med skydd från sina regeringar, satt upp affischer som förolämpar profeten Muhammed".

Det är den här sortens "övergrepp" som man syftar till när man i Koranen tydligt förklarar att det är varje muslisms plikt att mörda de otrogna:

2:187 Döden dem varhelst I påträffen dem och driven dem ut från varje plats, från vilka de driva ut eder, ty frestelse är värre än dråp, men striden ej mot dem vid det fridlysta templet, med mindre de strida mot eder därstädes, och strida de mot eder, så döden dem! Sådan varder de otrognas lön.

Sådan är islam.

Muhammedanernas krig mot väst

2006-01-29T23:09:00.000+01:00

och friheten fortsätter. Aftonbladet skriver med anledning av Saudiarabiens bojkott av danska varor att de

...två främsta samarbetsorganisationerna i den muslimska världen hade dessförinnan meddelat sin avsikt att gå till FN i protest mot de karikatyrer av Muhammed som publicerats i Jyllands-Posten. De vill se en FN-resolution - med sanktionshot - till skydd för religionen. Beskedet lämnades i Kairo av Ekmeleddin Ihsanoglu, generalsekreterare i Islamiska konferensen. En företrädare för Arabförbundet bekräftade för nyhetsbyrån AFP att kontakter tagits för att lägga fram förslaget inför FN:s generalförsamling. Den senaste diplomatiska reaktionen är att Libyen stänger sin ambassad i Köpenhamn. Via Libyens officiella nyhetsbyrå framgick också att någon form av ekonomisk sanktion förbereds mot Danmark. (Min kursivering.)

Nu hoppar även Libyen på tåget. Och som om detta inte var illa nog vill nu muslimerna se till att avskaffa yttrandefriheten över hela världen och genom FN inrätta början på en global teokratisk ordning. (Detta är för övrigt inte första gången något liknande sker. Sedan 1989 har Iran försökt avskaffa yttrandefriheten över hela världen genom att sätta ett pris på huvudet av Salman Rushdie och alla som var involverade i publiceringen av hans bok, Satansverserna). Samtidigt rapporteras det om att al-aqsabrigaderna, en terroristorganisation i "Palestina" har börjat bränna danska flaggor i protest. Detta är hur muslimerna reagerar i Mellanöstern på att man ritar "elaka" bilder på Allah. Detta är så sjukt ondskefullt att jag just nu knappt är förmögen att uttrycka mig på ett civiliserat sätt. Så mycket för den neokonservativa fantasin om att friheten skulle vara ett "universellt värde".

Jag anser faktiskt att det som sker kräver ett straff som bör utdelas gemensamt av hela väst. Jag vet inte hur eller vad men något måste göras. Detta får inte tolereras. Om möjligt bör man sluta köpa olja från dem. Eftersom oljan är det enda de exporterar och därmed deras enda inkomst lär detta drabba saudierna ganska snabbt. Men då jag misstänker att vi är alldeles för beroende av saudierna är detta inte en lösning som kommer att fungera. Det lär snarare bara slå tillbaka på oss själva. Därför är alternativet här att tar tillbaka oljan som saudierna stal från de västerländska oljebolagen. På så vis kan de inte sätta något emot. Man gör även slut på deras möjligheter att finansiera terrorism. Ett annat alternativ vore att i alla fall avrätta Libyens president Qaddafi genom ett par bomber på rätt ställe, och på så vis skicka den tydliga signalen att alla som hjälper saudierna kommer att mötas av samma öde. Men nu vet jag att vi lever i en värld där västvärldens ledare är fega, meningslösa, patetiska, irrationella, altruister och pragmatiker - George W Bush Jr inkluderad - varför detta inte kommer att ske. Därför kan man nog inte ens förvänta sig att västvärldens ledare ska ha tillräckligt med skinn på näsan eller ryggrad för att öppet protestera emot denna ekonomiska utpressning som islamisterna just nu ägnar sig åt. Men man kan ju alltid hoppas.

Moderater för terrorism?

2006-01-29T10:44:00.000+01:00

En moderat utan hjärna, vilket är ganska vanligt i dessa dagar, skriver idag på DN Debatt att det är meningslöst att sluta sponsra islamisk terrorism i "Palestina" eftersom Iran ändå gör det. Därför spelar det ingen roll vad vi gör. Nej, ni hörde rätt. Den dumma kossa som skrev detta heter Ewa Björling och hennes motivering är som följer:

Paradoxen är ändå att Palestina är det mest demokratiska exemplet i arabvärlden i dag med ett mycket högt valdeltagande, nära 80 procent, och det palestinska folket har själva valt Hamas. Detta är en stor och viktig protestaktion som visar missnöjet med al-Fatah.

OM VI NU BESLUTAR att strypa biståndet till Palestina för att visa Hamas att vi inte kan acceptera dem med vapen i händerna kommer det inte att spela någon större roll. Denna form av sanktion kommer alldeles för sent. Både Hamas och Hizbollah i Libanon, som är Hamas förebild, får ekonomiska resurser från Iran med sexsiffriga belopp i amerikanska dollar varje månad. Syrien agerar ofta som mellanhand för att leverera de olika resurser organisationerna behöver för att kunna infiltrera och utföra olika terrordåd. Att i nuläget strypa biståndet är ur den synvinkeln ointressant.

Den militanta grenen av Hamas kommer att växa, frodas och överleva utan våra resurser. (Min kursivering.)

Så om terroristerna är folkvalda då måste vi stöda det eftersom det vore det enda demokratiska, verkar vara hennes irrationella och omoraliska rationalisering. Det är sådant här som kan få att tappa precis all tro på mänskligheten. Faktum är att det är i såna här stunder man för ett litet kort ögonblick önskade att Sveriges riksdag blev utsatt för ett terrordåd så att sådana ärkenötter som Ewa Björling kan få smaka på sin egen medicin.

Björling kan ändå tänka sig att dra in vårt ekonomiska stöd till Hamas i "Palestina", men bara om det sker genom och i enlighet med EU:s regler: "Däremot är det en signal som ändå behöver genomföras eftersom Hamas är uppförd på EU:s terrorlista och därigenom skall tillgångarna frysas för att man ska handla korrekt enligt EU:s regler." Så att "i nuläget strypa biståndet" är sett ur det perspektivet att Hamas är en terroristorganisation som har slaktat oskyldiga människor är "ointressant", men att göra det för att EU kanske tycker det vore lämpligt, gör det däremot relevant och viktigt? Jag begriper inte hur folk kan resonera så här otroligt korkat. Det är för mig ett enda stort mysterium.

Vad detta än är så är det inget otvetydigt, kompromisslöst, moraliskt och principiellt ställningstagande emot islamisk totalitarianism och terrorism och för att sända ut så här otydliga signaler bör Björling skämmas.

Dags för självrannsakan?

2006-01-29T10:08:00.000+01:00

FoxNews keeps it real:

The U.S. has pushed for democracy in the Middle East, hoping to promote moderation and head off more 9/11-style attacks, but, as in recent votes in Iraq, Egypt and Lebanon, a clean and fair election has empowered Islamists in the West Bank and Gaza.

Nu skulle man ju kunna tro att det senaste valet i "Palestina" skulle åtminstone göra de neokonservativa lite skeptiska till deras egen lilla fantasi om att demokrati leder till frihet och fred, för att inte säga om deras föreställning om att frihet skulle vara ett universellt värde. Men icke så. Dick Erixon skrev i fredags att det är "aldrig fel med demokratiskt styrelseskick". Men det är det visst: demokrati är faktiskt inget annat än en form av kollektivism som går ut på att majoriteten ska härska över minoriteten; det är idén om obegränsat majoritetsstyre. Det är således inte ett system som kan eller kommer garantera frihet eller fred eller säkerhet för någon.

Vad värre är att Erixon verkar betrakta Hamas och deras likar som rationella människor, där det finns "riktiga" och "ansvarstagande" ledare. Han verkar tro att Hamas inte ville ha makten och inbilla sig att de kanske trots allt bryr sig om vad världen tycker:

De ville inte ha egen majoritet i Palestina, för det ställer dessa frågor på sin spets. Nu kan de inte gömma sig bakom Fatah och fortsätta underblåsa terrorismens brutalitet. Nu måste Hamas ta ansvar och palestinierna och hela världen kommer att döma dem om de inte visar sig vuxna nog att företräda palestinierna på ett värdigt sätt. Vilket betyder slut på allt våld, alla terrordåd, allt hat och slut för kravet att utrota Israel.

Majoriteten i valet ställer Hamas mot väggen på ett sätt ingen annan kunnat göra. Nu är tid att visa om man bara är ligister och seriemördare, eller om man bryr sig om sitt folk och vill dem det bästa. Nu är tid för Hamas att plocka av sig sina fega svarta huvor och stå för sina åsikter som vuxna män. Klarar de av det? Jag tvivlar. Men hoppas att det även i denna rörelse finns riktiga ledare.

Men som väntat skedde helt i sin ordning istället det rakt motsatta:

GAZA CITY, Gaza Strip — Following their resounding election victory, the Islamic militants of Hamas met the question of whether they will change their stripes with a loud "no": no recognition of Israel, no negotiations, no renunciation of terror. (Foxnews.com)

Men det är klart att om man nu är så här naiv, och om man kan bortse ifrån utvecklingen i hela Mellanöstern, då kan man naturligtvis tro sådana saker som att Hamas inför omvärldens tryck kommer att börja producera ett på ytan lite mer civiliserat beteende. Det verkar som att Dick Erixon också redan har glömt bort hur irrationella och onda människor som t ex Saddam Hussein kan vara, för att inte tala om Irans (demokratiskt valda) president Mahmoud Ahmadinejad som om och om igen struntar helt i vad omvärlden tycker om deras utveckling av kärnvapen (som de kommer att använda emot Israel, USA och väst i allmänhet). Det är verkligen sensationellt hur godtyckligt naiv Erixon kan vara när han bara vill det. När är det dags för lite självrannsakan? När det dags att ifrågasätta denna irrationella tro på frihet som ett universellt värde? När är det dags att ifrågasätta denna irrationella tro på att demokrati kommer att leda till frihet och fred i Mellanöstern?

En ny tidning

2006-01-28T20:53:00.000+01:00

Craig Biddle, författaren till den underbara boken Loving Life: The Morality of Self-Interest and the Facts that Support It, har startat en ny tidning: The Objective Standard. Det första numret kommer ut i mitten av mars, men redan nu kan ni starta prenumerationer. Jag tror att detta kan bli en riktigt bra tidning.

Nytt tal av ARI

2006-01-28T20:46:00.000+01:00

Peter Schwartz tal "America's Foreign Policy: Self-Interest vs. Self-Sacrifice" finns nu på aynrand.org. Man måste dock registrera sig som besökare, vilket är gratis, för att man ska kunna ta del av den.

Om att sälja repet till sin egen hängning

2006-01-28T15:46:00.000+01:00

Muslimer har börjat bojkotta danska företag och nu går danska industriförbundet till attack mot Jyllands-Posten. Detta liksom Googles vedervärdiga svek visar vad som är fel med många av dagens affärsmän: de är pragmatiker. De tror att affärsverksamhet inte kräver några rationella moralprinciper. De tror att det i längden är praktiskt att göra affärer med vem som helst och hur som helst. Det är det inte. Det de ägnar sig åt är snarare med att sälja repet till sin egen hägning. Det är endast patetiskt att företrädare för Arla och Danska industriförbundet att istället för att ta ställning för den frihet som deras egen affärsverksamhet förutsätter så uppmanar de Jyllands-Posten att be om ursäkt för att de utnyttjade sin rättigheter. Vad de borde ha gjort är att de borde ha dragit in all sin affärsverksamhet från Saudiarabien och verkat för att hela världen ska sluta göra affärer med regimen och alla andra regimer i Mellanöstern som stöder denna islamiska kampanj mot frihet.

Ett sunt och hoppingivande tecken

2006-01-28T15:05:00.000+01:00

Goda nyheter (via Dick Erixon):

REDO BOMBA IRAN. En opinionsmätning som rapporteras i Financial Times visar att den amerikanska opinionen är redo att ta itu med Irans kärnvapenprogram: 57% Americans support military action in Iran... Det är ett gott besked att amerikanska opinionen inte är nedslagna av svårigheterna i Irak.

Det sensationella med denna opinionsundersökning är att den amerikanska allmänheten verkar mindre feg än vad Bush är för att ta itu med Iran. Det är ett sunt och hoppingivande tecken.

En av anledningarna till varför Bush förmodligen inte har gjort någonting för att sätta stopp för Iran är att han har varit så rädd för hur den amerikanska allmänheten, för att inte tala om hela världen, skulle reagera om USA direkt efter Irak skulle vara så "arroganta" och "fräcka" att de skulle invadera Iran. Det är verkligen uppmuntrande att den amerikanska allmänheten inte har låtit sig demoraliseras eller börja tvivla på USA:s moraliska rätt att försvara sig, detta trots den altruistiska soppan som Irak har förvandlats till. Låt oss nu bara hoppas att Bush vaknar till och börjar göra sitt jobb och göra slut på hotet från Iran och det nu!

De små stegens tyranni

2006-01-28T14:58:00.000+01:00

I Kalifornien vill man nu förbjuda människor från att röka utomhus. Numera räknas utsläppen av cigarettrökning som en form av luftförorening och liksom andra former av luftföroreningarna anser politikerna att de måste reglera eller förbjuda det. Detta förbud sägs komma till följd av en ny studie som sägs bevisa att passiv rökning ökar risken för bröstcancer med 68% bland kvinnor som är under 50 (och 120% för en del kvinnor som inte har genomgått klimakteriet). Bortsett från att denna studie förmodligen är skräpvetenskap (jag väntar bara på att Steve Milloy ska reda ut det hela), så skulle dessa siffror tagna för sig själv faktiskt inte bevisa det de sägs bevisa. En relativ risk på 68% är som sagt alldeles för liten för att det ska visa någonting. Och även en relativ risk på 120% är för lite. Helst ska den relativa risken ligga på 200-300% för att det ska vara intressant.

I en artikel i DN står det också följande:

Larmrapporten bygger på en granskning av fler än tusen studier kring effekterna av passiv rökning. Den är dock inte omstridd. Så sent som 2004 skrev forskaren Sanford Barsky - på uppdrag av tobaksbolaget R J Reynolds - att det finns vetenskapliga studier kring passiv rökning som inte funnit någon koppling till bröstcancer. Sjukdomen skördar årligen 40.000 liv i USA.

Detta är en oärlig form av rapportering, för detta antyder nämligen att det bara är forskare som har blivit mutade som ställer sig på tobaksbolagens sida i den här frågan. Men så är det inte. Studiens slutsatser står nämligen även i konflikt med att vad US Surgeon General har kommit fram till. Liksom en studie utförd av American Cancer Society.

Men även om passiv rökning skulle kunna räknas som en form av luftförorening, så är det taget för sig själv ingen som helst anledning att börja reglera eller förbjuda folks rökning. Att straffa enskilda individer för en eventuell skada som kanske först uppstår som ett resultat av vad ett aggregat av individer har gjort, var och för sig helt oberoende av varandra, är precis som George Reisman har observat, detsamma som att straffa enskilda individer för något som de faktiskt inte är ansvariga för. Samma princip gäller för övrigt även i fallet med andra former av utsläpp från t ex bilism. Sanningen är ju är inget annat än ren kollektivism och som sådan är den helt oförenlig med vad rättvisan kräver. De eventuella nackdelar, sett utifrån ett hälsoperspektiv, som finns med att bo i ett samhälle med bilism och cigarettrökning, är något som man får tåla och acceptera. Om det inte passar då är det upp till en själv att flytta därifrån.

Det ena och det andra

2006-01-28T01:17:00.000+01:00

Det har kommit ett nytt nummer av The Undercurrent. Det är, som vanligt, ett mycket läsvärt nummer. En av artiklarna som drog till sig min uppmärksamhet var "The Case for Girly Beauty" av Kara Zavarella i vilken hon argumenterar för att kvinnors strävan efter skönhet fyller ett sexuellt och biologiskt betingat behov. Idén om att kvinnlighet är en social konstruktion avfärdar hon på följande sätt:

An individual woman can exercise independent judgment in how she expresses her femininity (if she chooses to express it at all). The argument that a patriarchal society imposes certain inescapable "constructs" of femininity evades the fact that individual women have the capacity to make authentic choices. A woman is always free to choose to base the way she looks, dresses, and moves on the trends set by porn stars or not. One woman may decide to emulate Britney Spears, another may admire Audrey Hepburn, and still another may flout all typical models (have you ever seen a photo of feminist Andrea Dworkin?).

Hur ser Andrea Dorwkin ut? Jo, så här:

I rest my case.

J. David Lewis argumenterar i en ny artikel för att Bushs "Forward Strategy of Freedom" är omoralisk. Palestiniernas val av terrorister och mördare, visar att den neokonservativa tesen om att begäret för frihet är universell är falsk. Valet i "Palestina" visade för övrigt också att demokrati inte är detsamma som frihet och inte på något sätt utgör en garant för frihet, eller, för den delen, fred. Detta visar i sin essens också varför Bushadministrationens föreställning om att demokratiserandet av Irak skulle resultera i frihet för resten av Mellanöstern, är inget annat än en självmordsmässig fantasi. Daniel Pipes observerar att ingenstans har den utveckling som Bushadministrationen och de neokonservativa svamlar om inträffat:

The first functional election in the Palestinian Authority has thrown up Hamas. In December, 2005, the Egyptian electorate came out strongly for the Muslim Brotherhood, a radical Islamic party, and not for liberal elements. In Iraq, the post-Saddam electorate voted in a pro-Iranian Islamist as prime minister. In Lebanon, the voters celebrated the withdrawal of Syrian troops by voting Hezbollah into the government. Likewise, radical Islamic elements have prospered in elections in Saudi Arabia and Afghanistan.

Det är kort sagt otroligt naivt att tro att alla i hela värdesätter frihet.

Jag blev idag uppmärksammad på en ny bok som heter Saddam's Secrets. Den är skriven av en av Saddam Husseins högsta militära rådgivare: Georges Sada. I den hävdar han bland annat att Irak visst hade WMDs ända fram till 2002 då Irak genom flyg och konvojer på marken förde ut dem till Syrien. Hans källa är tydligen de två piloter, som också är hans vänner, som flög ut dem till Syrien 2002. Vi ska komma ihåg att det sedan just 2002 har kommit massvis med rapporter om att detta är precis vad som ska ha hänt, så detta är inte första gången någon säger att detta har hänt. Första gången man hörde om detta var bland annat Ariel Sharon själv som sade att Irak höll på att smussla ut dem december 2002. Om det han säger är sant, då är det extremt sensationella uppgifter, för det skulle i så fall vara den första riktiga verifieringen av detta rykte.

Avslutningsvis noterar jag att Kd vill ge frigivna fångar jobb och gratis bostäder. Sådan är kristendomen: en skymf mot rättvisan. Fy fan!

En tiggares "trygghet"

2006-01-23T17:01:00.000+01:00

I Expressens ledare citeras idag ett typiskt öde i dagens Sverige:

"Jag står inte ut längre," skrev Gisela Edvardssson i ett brev till försäkringskassan i fjol. "Värk, domningar, kramper i båda benen. Varje månad får jag kortisonsprutor i mina knän, jag äter värktabletter. Detta är mitt liv! Hjälp mig! Jag har ingen livskvalitet kvar och är bara 65 år. Jag kan inte få vård här i Stockholm och jag har inga pengar så att jag kan få vård på Sophiahemmet."
Om Giselas öde kunde man läsa i Dagens Nyheter i går. Hon var utsliten efter ett hårt yrkesliv i skolkök. 2001 blev hon sjukskriven. Fyra smärtsamma år senare skrev hon sitt förtvivlade brev till försäkringskassan - som emellertid tyckte att hon gott kunde stå kvar i den solidariska vårdkön.
Men tack och lov finns EU, och möjligheten för dess medborgare att söka vård över gränserna. Inspirerad av tyska släktingar åkte Gisela till ett förstklassigt privatsjukhus i Tyskland och blev opererad på nolltid. Försäkringskassan tvingades hosta upp slantarna i efterskott.

Till slut fick alltså även Gisela sjukvård. En del noterar ju att den betalades genom skatten, via försäkringskassan, och vill säkert ta detta som ett intyg för att välfärdsstaten återigen kom till räddningen och hjälpte stackars svaga Gisela. Detta kan således tas som ett argument för den "trygghet" som välfärdsstaten sägs generera. Men observera hur välfärdsstaten i själva verket har förvandlat svenskarna till tiggare! Svenskarna har, i egenskap av att vara beroende av staten för allt ifrån delar eller hela av sin försörjning liksom tillgång till sjukvård och utbildning, ingen trygghet alls. Precis som i fallet med tiggare hänger massvis med svenskars öde uteslutande på byråkraters och politikernas godtycke, humör och nyck. Otroligt nog vill en del på fullaste allvar påstå att parasitism och välfärdspolitik är "praktiskt" och förenligt med människors egenintresse. Sanningen är den rakt motsatta. Verkligheten är att välfärdsstaten föder fattigdom, tiggeri och otrygghet.

Socialdemokraternas kroniska terror

2006-01-21T09:57:00.000+01:00

I början av veckan såg jag en företrädare för socialdemokraterna i TV4:s morgontv (tror jag det var). Hon fick helt utan invändningar och frågor från de två programledarna föra fram sin socialdemokratiska propaganda. Det var inte detta som jag hängde upp mig på. Nej, det som slog mig var istället vad hon sade. Det hon sade var inte heller något nytt. Jag har hört det förut, men det var först nu som det slog mig.Det hon sade var att välfärdspolitiken bland annat är bra för tillväxten eftersom när människor är "trygga" då vågar de mer, då vågar de göra investeringar, satsa på företagande, byta jobb, osv. Bortsett från att detta är rent struntprat om vi ser till fakta, så är detta psykologiskt sett väldigt avslöjande om ni frågar mig, och det var det som slog mig.

För vad betyder detta? Vad säger detta om socialdemokraternas människosyn? Jo, det verkar som att socialdemokrater och deras likar tror att det enda som verkligen kan motivera människor är rädsla. Det kan ju faktiskt förklara varför socialdemokrater och socialister i allmänhet har en sådan enorm tilltro till politiken som lösning på alla världens problem. Politik betyder vid dagens slut inget annat än våld och tvång: skatter, regleringar, förbud, lagar, osv. Så deras tilltro till politiken är alltså deras tilltro till våldet som lösning på alla världens problem. Det är kanske av samma anledning helt otänkbart för socialdemokrater att människor skulle kunna vara genuint motiverade av kärlek - kärlek till värden. Det är kanske därför de har en sådan misstro till kapitalismen? Kapitalismen bygger ju på att människor drivs av kärlek till värden, inte den skräck, terror och rädsla som politiken endast kan orsaka.

På en fri marknad ägnar sig inte människor åt terrorism eller åt att sätta skräck hos varandra. Vad de gör är att de ägnar sig åt att byta värden mot värden - för alla inblandades ömsesidiga vinning. Det enda sättet man kan komma överens med andra på en fri marknad är genom att erbjuda dem värden. Det är det enda sätt som folk frivilligt kan sluta sig till en affär. Människor som drivs av en genuin kärlek till värden drivs av en genuin kärlek till livet. Men vad är det som driver människor som endast tror att våld och skräck är "praktiskt"? Det är, som Ayn Rand har noterat, inte någon kärlek till värden eller livet; det är rädslan för döden.

Det är denna rädsla för döden - inte viljan att leva - som verkar vara många socialdemokraters primära psykologiska drivkraft. Det är därför de alltid associerar "trygghet" med att slippa att oroa sig för att man ska bli av med sitt jobb, sin försörjning, sin sjukvård, osv. För dem är det helt otänkbart att man kan finna sin trygghet i sin egen förmåga att skapa nya värden, nytt välstånd. Det är bland annat därför de tror på sådana rena fantasier som den "järnhårda" lönelagen. Arbetaren som är nödgad att försörja sig på en lön som bara täcker existensminimum är inte ett resultat av marknadskrafterna; det är bara en fantasi, eller en mardröm snarare, som ger uttryck för socialdemokratens rädsla. Likaså är förmodligen många socialdemokraters rädsla för en fri marknad i övrigt inget annat än ett uttryck för deras ständiga rädsla för döden.

Obefogat gnäll

2006-01-18T15:25:00.000+01:00

Det har på sistone varit en hel del gnäll om att USA nyligen dödade 18 "oskyldiga civila" i Pakistan. Det gnälls här och det gnälls där. Alldeles bortsett från att en del av dessa civila i inte verkar ha varit civila eller oskyldiga, och att det verkar också vara ganska vanligt att "oskyldiga" civila skyddar terrorister, så kan man ju bara konstatera att i krig kommer en del missar att oundvikligen ske. Man får inte glömma bort att det moraliska ansvaret för samtliga offer ligger på de som initierade kriget (islamisterna och staterna som sponsrar dem), inte på offren som endast agerar i självförsvar (USA, Israel och västvärlden i övrigt). Men detta ignorerar man.

Även om vi ignorerar allt detta kan man ju bara konstatera att med den underförstådda premissen att inga misstag ("slarv") får ske, att inga "oskyldiga civila" får skadas eller dö på något sätt, så måste man ju i konsekvensens namn fördöma de allierade för alla de bomber som inte träffade högt uppsatta nazister under andra världskriget. Och vidare implicerar denna irrationella premiss att man inte hade haft någon moralisk rätt att göra vad som hade krävts för att vinna kriget, vilket betyder att dessa människor förnekar att någorlunda fria länder som USA och Storbritannien har någon rätt att existera överhuvudtaget. Hur kan man annars förneka rätten att försvara sig men samtidigt hävda att de har rätt till liv?

Rationella normer är bra, irrationell altruism är alltid dåligt

2006-01-18T12:35:00.000+01:00

Jonas Pettersson skrev nyligen en bedrövlig debattartikel i Kvällsposten. Syftet var att bemöta Carolin Dahlman, som verkligen förtjänar att bli bemött för hennes tvetydiga vädjan att, på "liberala" grunder, reglera samhället ännu mera. Men det Pettersson åstadkom var något mycket värre. Pettersson skriver: "Friheten kan inte existera utan seder och normer. Den är en produkt av en viss tradition och förutsätter specifika normer och värderingar." Det är alldeles riktigt att friheten har sina rötter i vissa specifika normer och värderingar. Vilka är dessa? I verkligheten är det främst vårt arv från antika Grekland (främst Aristoteles), Romarriket och renässansens och Upplysningens tänkare såsom Isaac Newton, Francis Bacon och John Locke. Ty det var dessa som lärde människan att tänka, att bemästra naturen, vilket gav människor en respekt för förnuftet, för individens förmåga, för individens värde, vilket slutligen gav upphov till insikten om människans behov av och rätt till frihet. Pettersson summerar det istället så här:

Antikens och kristendomens filosofer hade en kluven uppfattning om människan. Hon var visserligen kapabel till godhet, men också till ondska och egoism. Friheten måste därför tryggas med både yttre och inre spärrar. Från 1700-talet och framåt försökte man begränsa den yttre makten genom sinnrika grundlagar och den inre maktviljan genom överförande av sinne för rätt och orätt, omtanke om helhetens bästa och upplyst egenintresse. Utan dessa värderingar hade friheten förblivit ouppnåelig. (Min kursivering.)

Det är ju tragiskt att Pettersson bidrar till att baktala en sådan vacker dygd som egoismen genom att klumpa ihop det med "ondska". Att sedan antyda att det är människors ondska och egoism som är orsak till varför vissa normer (altruism?) behövs för att etablera friheten är att antyda att människor faktiskt inte är lämpliga för att vara fria, om det, som sagt, inte vore för att de hade vissa (altruistiska) värderingar. Betyder detta också att människan endast förtjänar att vara fri i den mån hon är förmögen att frivilligen (dvs på eget initiativ och inte genom någon lag) vara en altruist och kollektivist ("omtanke för helhetens bästa")? Det verkar så för Pettersson fortsätter sedan med att skriva:

Vissa beteenden motverkas av seder och normer, medan andra uppmuntras. På så vis behöver exempelvis inte otrohet förbjudas eftersom det inte accepteras socialt. Detta är bra eftersom trohet gynnar familjelivet och barnen samtidigt som lagar på området uppfattas som despotiska. På samma vis är det självklart att hjälpa någon som håller på att drunkna trots att det inte finns någon lag som tvingar oss.

Lite längre ned fortsätter sedan Pettersson med:

Ju fler oskrivna regler vi har desto färre skrivna lagar och regler behöver vi... Om människor beter sig själviskt, oansvarigt och normlöst blir det svårt att hålla tillbaka politikerna i deras regleringsiver.

Notera hur han klumpar ihop själviskhet med oansvarigt och "normlöst" beteende. Notera också den tydliga implikationen: om människor inte går med på att vara altruister frivilligen, då kommer människors själviskhet, dvs "ondska", att göra det lättare för politikerna att säga att människor inte förtjänar någon frihet, att de inte här lämpade för frihet, och att staten därför måste intervenera på olika sätt. Det finns mycket som är bedrövligt med detta. Att baktala egoismen är illa nog, att därutöver dessutom antyda att kollektivism och altruism är värdefulla normer och dygder, och att hävda att friheten kräver av människorna frivillig altruism, ja, det är så ondskefullt att jag kan inte ens komma på ett ord som beskriver hur jag känner.

Resonemanget är ju dessutom extremt motsägelsefullt för man kan inte, vilket bland annat Ayn Rand har visat med all önskvärd tydlighet, argumentera för friheten på altruistiska grunder. Om människor inte har en moralisk rätt att existera för sin egen skull, att hennes högsta plikt är att leva och offra sig för andra, då är ju inte ett fritt samhälle idealet utan socialism eller en fascistisk diktatur eller något annat liknande. Detta är för övrigt också något som Pettersson verkar medveten om just eftersom han noterar att politikerna förmodligen hade blivit mycket mer regleringsivriga om de noterar att det krävs tvång för att framkalla altruism hos medborgarna. Ändå argumenterar han för sådana normer som altruismen som om det inte fanns något rationellt alternativ såsom objektivismens etik. Att han inte verkar bekant med ett sådant alternativ antyds i alla fall av att han avslutar sin artikel med följande fråga: "Liberaler som försöker plocka bort alla normer och värderingar är i färd med att rasera ett bygge som det tagit åtskilliga generationer att skapa, men vad erbjuder de för alternativ?" Att säga att detta är tragiskt är det minsta man kan säga.

Ett "fan"mail

2006-01-15T22:55:00.000+01:00

Så nu har jag fått ännu ett email från ett "fan". Under rubriken "Ny länk till din hemsida?" fick jag ett email där någon bara skickade över den här länken: http://www.library.wisc.edu/libraries/dpf/Fascism/Home.html

Detta "fan" har ett namn: han heter Ola Andersson. Jag har inte lust med det, men om någon eller några av mina läsare har lust att läxa upp detta "smart ass" om den faktiska innebörden av fascism (kollektivism) och på vilket sätt det skiljer sig fundamentalt från min egen position (individualism) då kan ni nå honom via ola.veinge@spray.se.

Det faktum att Ola Andersson själv inte verkar särskilt bekant med vad fascismen går ut på och vad kapitalismen går ut på, är ytterligare ett bevis för att socialister och vänstern i allmänhet bygger hela deras världsbild på rena lögner och avsiktliga förvrängningar av verklighetens fakta, från början till slut.

Rättvisans metafysik

2006-01-13T11:53:00.000+01:00

En del tror att rättvisa inte har någon objektiv grund bara för att den måste skapas av människor. Människor måste skipa rättvisa; den skipar inte sig själv. Rättvisa uppfattas därför som något subjektivt och godtyckligt. Men så är det inte.

Rättvisa är människotillverkat - men vårt behov av det har en metafysisk grund. Kom ihåg att människan måste i princip skapa allt hon behöver för att överleva, alla de värden som hennes liv och lycka hänger på. Det är det metafysiska faktumet att livet är villkorligt som gör att människan har ett behov av värden och, mera generellt, av moral överhuvudtaget. Av samma anledning har vi i samband med detta ett behov av att leva i enlighet med rationellt validerade moralprinciper - principerna för mänsklig överlevnad - såsom rationalitet, ärlighet, integritet, produktivitet, stolthet och rättvisa.

Vad livet och lyckan kräver är inte subjektivt, det är objektivt. "Whatever gets you through the night" fungerar inte. Det är livets objektiva villkor som gör att vi måste utöva rättvisa: Det är det faktum att en del människor är irrationella och därför faktiskt eller potentiellt sett dåliga nyheter, och att en del människor är rationella och därför faktiskt eller potentiellt sett är goda nyheter, som gör att vi måste döma andra människor rationellt, efter deras karaktär och handlande, och sedan handla därefter, dvs behandla dem rättvist, dvs ge dem vad de förtjänar.

Vad människor förtjänar av dig avgörs av hur de skadar respektive tjänar ditt liv. Onda människor förtjänar inte din sanktion och om nödvändigt förtjänar de ett straff av någon form. Goda människor förtjänar inte bara din sanktion, de förtjänar för det mesta också en form av belöning. Kom nu ihåg att det som gör att rättvisa är nödvändigt är det metafysiska faktumet att livet är villkorligt. Detta betyder att det metafysiskt sett inte finns några fördelar med orättvisa. Att vara orättvis betyder ju att man sanktionerar och belönar de onda, dvs de som skadar ditt liv. Detta betyder vidare att det metafysiskt sett endast finns fördelar med att vara rättvis.

Rättvisan är med andra ord rättvis.

Korta kommentarer om intellektuell egendom

2006-01-12T10:54:00.000+01:00

Sebastian Weil skrev tidigare i veckan att Dick Erixon har fel när han säger att Piratpartiet vill avskaffa äganderätten: "Detta är felaktigt. Piratpartiet vill avskaffa patent vad gäller intellektuellt kapital eller imateriella ting. De vill inte avskaffa äganderätt vad gäller materiella ting."

Men beroende på hur man ser på äganderätten så är faktiskt avskaffandet av intellektuell egendom ekvivalent med att i princip avskaffa äganderätten helt och hållet. Då jag inte har tid för en längre utläggning just nu (kanske senare idag eller kanske först imorgon) hänvisar jag till Ayn Rands essä i ämnet "Patents and Copyrights" som går att läsa i hennes Capitalism: The Unknown Ideal. Men för de "hobbytänkare" som är för snåla för att köpa sin egen litteratur kan jag ändå ge en liten ledtråd: "Patents and copyrights are the legal implementation of the base of all property rights: a man's right to the product of his mind." (Ayn Rand, "Patents and Copyrights", CUI, 130). (Jag noterar för övrigt också att Stefan Karlsson i kommentarerna till detta inlägg också bjuder på ett bra motstånd.)

Wiel skrev också att: "...immateriellrätt [har] en del sjuka konsekvenser. T.ex. att företag får ta patent på gener som finns i alla människor. Det innebär alltså att ett företag tagit patent på en del av din kropp!"

Det där stämmer inte riktigt. Eller i alla fall inte i USA där man kan ta patent på gener. Läs "Should Genes Be Patented?" av David Holcberg där han inte bara reder ut detta missförstånd, han argumenterar även för att det är helt i sin ordning att kunna ta patent på sådana saker som gener. Weil avslutar sedan sitt inlägg med att bland annat hänvisa till N Stephen Kinsellas "Against Intellectual Property". Själv hänvisar jag tills vidare till Greg Perkins svar på Kinsellas och andra libertarianska tänkares argumentation emot intellektuell egendom i det senaste numret av Axiomatic.

Myrdals lögnaktiga bidrag

2006-01-11T15:06:00.000+01:00

Socialisten Jan Myrdal bidrar, som alla andra socialister, med ännu ett lögnaktigt bidrag till debatten. I sin debattartikel säger Myrdal att det i princip är vår marknadsekonomi som är orsaken till alla problem inom åldringsvården. Han skriver nämligen att: "de så kallat folkvalda är bundna av marknadsekonomins järnhårda lagar." Som väntat, eftersom Myrdal är en socialist, kommer han med massvis med lögner för att motivera sitt resonemang. En av de värsta lögnerna i det han säger är detta:

"Vi vet alla också att de som lagar maten till åldringarna, som städar åt dem, som torkar dem i stjärten när de blivit så illa däran att de skiter på sig i sängen är alltför få för att genomföra arbetet i den takt som behövs för de äldres välbefinnande och därtill hålls nere längst ner på inkomstskalan. Kvinnolöner kallas det..."

Orsaken till varför lönerna inom den offentliga sektorn är låg beror inte på att det är för få som jobbar inom den, utan på att politikerna inte sätter lönen i enlighet med lagen om utbud och efterfråga. Och varför skulle de? Det råder ju knappast någon konkurrens inom sjuk- och åldringsvården i Sverige. Vi har ju ett i praktiken offentligt monopol inom sjuk- och åldringsvården. Och politikerna vill ju nu förbjuda de få "privatiserade" (skattesubventionerade men formellt privatägda) alternativen. (De enda som konkurrerar om de anstälda inom den offentliga sektorn finns antingen utomlands eller i bemanningsföretag. Och denna konkurrens leder mycket riktigt till att de får högre löner.)

När sjukvården är "gratis" är efterfrågan i princip oändlig. Precis som du och jag säkert skulle köpt massvis med datorer om någon annan (staten) alltid plockade upp notan efter oss, så är också efterfrågan på sjukvård enorm när folk inte längre behöver anpassa sin konsumtion efter storleken på deras plånbok. Så det enda sättet politikerna kan hålla kostnaderna under kontroll är genom att ransonera ut sjukvården, dvs sätta begränsningar på vilken sorts vård man kommer att ge och hur mycket vård, samt hålla nere lönerna. Det är om något de låga lönerna inom den offentliga sektorn som gör att det är för få inom åldringsvården. Om lönerna var högre skulle det säkert funnits fler som hade jobbat inom åldringsvården.

Om folk betalade för sin egen vård, då hade de inte bara fått den vård de hade efterfrågat, de hade också fått friheten att betala för den vård de förtjänar. Denna frihet hade gjort att om de inte var nöjda med vad de fick för pengarna hade de alltid haft möjligheten att byta till ett bättre alternativ. Men bortsett från att det knappast finns så många andra bättre alternativ, så är det ju så att väldigt många inte har råd med eftersom de genom sitt liv har betalat flera miljoner kronor i skatt för att finansiera den offentliga sektorn, som nu försummar dem. (De som röstade för detta system förtjänar naturligtvis att ligga i sitt eget bajs. Men det finns ju faktiskt de inte röstade för detta system och som därför är oskyldiga offer för välfärdsstaten.)

Naturligtvis föreslår denna ärkesocialist att lösningen ligger i att avskaffa vår markandsekonomi. Myrdal skriver: "Men man kan ju också förändra förutsättningarna. Avskaffa den profitstyrda marknadsekonomin och medvetet utnyttja de enorma resurserna till att tillfredsställa de mänskliga behoven. Inte bara de övres och välbeställdas, utan allas - även åldringars."

Eftersom politikerna inte är affärsmän har de absolut inget personligt intresse av att göra allt de kan för att, hålla uppe och ständigt förbättra kvalitén på den offentliga sjukvården, äldreomsorgen eller skolan. Orsaken är, bland annat, just den att de själva inte drivs av ett profitbegär. De har inte satsat något eget kapital på verksamheten, det gör däremot kapitalister, varför de har något att förlora på att inte göra sitt allra bästa. Det allra värsta som kan hända politiker är att de kanske blir utröstade i nästa riksdagsval. Politikerna däremot styr endast över offentliga monopol varför de inte behöver ta någon hänsyn till konkurrens. Det finns ju ingen konkurrens. De har bland annat därför inte heller något som helst intresse av att t ex försöka locka över personal från sina konkurrenter genom att erbjuda dem högre löner. Ironiskt nog är det alltså mer profit vi behöver inom sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Inte mindre.

Det enda som händer om man stjäler kapitalisternas profiter och företag, för att använda dessa resurser för att tillfredställda mänskliga behov via den offentliga sektorn, det är (förutom det att man förslavar alla affärsmän) att man tar bort precis alla incitament för människor att producera. I praktiken är detta direkt jämförbart med att man stjäler böndernas mat, äter upp den, bara för att senare upptäcka att bönderna i protest vägrar att arbeta som slavar. Sedan är det bara en tidsfråga innan hela landet är drabbat av svält.

Jan Myrdal vet att för att införa det socialistiska "paradiset" måste man börja med att förneka och sluta respektera principen om individens rätt till liv: "Det kräver dock att man upphäver äganderättens karaktär av mänsklig rättighet." Socialism kräver att man förnekar människors rätt till resultatet av deras eget arbete. Men eftersom människor måste skapa allt det som de behöver för att överleva, betyder förnekandet av rätten till egendom att man i praktiken förnekar människors rätt till liv. Det är med andra ord inte undra på att socialism alltid resulterar i slaveri och massmord. Men Myrdal blundar inför verkligheten, inför historien, och fortsätter drömma om det socialistiska paradiset. Ayn Rand har rätt: evasioner är den fundamentala roten till all ondska.

Ändamålen helgar inte medlen

2006-01-10T12:25:00.000+01:00

I min essä "Varför moralprinciper?", försökte jag förklara varför det är fel att ställa sig frågor av typen: "Varför ska jag inte stjäla eller ljuga, om jag kan komma undan med det?". För de som vill ha en grundlig redogörelse om varför jag tycker det, får göra besväret att läsa min essä här. Idag vill jag dock kort behandla en relaterad frågeställning, nämligen om ändamålet helgar medlet. På sätt och vis är detta exakt samma frågeställning som jag behandlar i min essä, men det är just detta sätt att tänka (att ändamålen skulle helga medlen) som gör det så svårt för många att gå med på att det inte ligger i ens rationella egenintresse att bete sig som en skurk eller en lögnare eller en mördare, osv. Detta även om de i någon mening kanske förstår sig på behovet av moralprinciper för att överhuvudtaget avgöra vad som ligger i deras rationella egenintresse.

Objektivismen säger inte att ändamålen helgar eller rättfärdigar medlen. Blotta konstaterandet av att man bör handla med människans liv som det yttersta värdet och värdemätaren, berättigar inte en att t ex stjäla och mörda för att överleva. Detta betyder emellertid inte att en rationell etik bara godtyckligt förbjuder en från att handla på ett egoistiskt sätt och att objektivismens etik därför är motsägelsefull. Objektivismens svar på varför detta inte är berättigat beror just på att det inte är förenligt med principerna för mänsklig överlevnad. Vilka eventuella fördelar man på kort sikt kan uppnå genom att stjäla, ljuga, mörda, osv så är det på lång sikt, och sett i principiella termer, inga värden alls. Det är detta som många ofta har svårt att förstå. Folk som hör detta tänker ofta: "Ja, men om jag rånar banken, då har jag ju pengar. Massor med pengar. Och dessa pengar är väl ett värde. Eller hur?" Det är detta som objektivismen förnekar. Hur och varför? Även om de på något sätt begriper sig på vikten av rationella moralprinciper, har de svårt att gå med på det. Men det finns nog ett sätt man kan göra detta begripligt för människor, kanske även människor som inte har några förkunskaper om objektivismens etik.

Anta att du är sjukligt överviktig. Så för att uppnå god hälsa måste du gå ned i vikt. Det är i alla fall vad din läkare säger. Om det nu stämmer att ändamålet helgar medlen, då skulle detta betyda att sådana saker som självsvält och bulimi var rättfärdiga. För visst går man ned i vikt om man svälter sig själv eller kräker upp allt man stoppar i sig. Men det gör inte denna viktnedgång till ett värde. Det som gör att det inte är ett värde är just eftersom det är oförenligt med människans liv som standard. Om man går ned i vikt på fel sätt, då kommer man att skada sig själv eller i värsta fall att dö. Det är därför man bör konsultera med en läkare innan man försöker gå ned i vikt på allvar. Det är också därför jag förnekar att denna viktnedgång är av ett värde. Att säga att den är ett värde, trots dess långsiktiga konsekvenser, är detsamma som att säga att det finns ett värde i att ta emot en miljon kronor, även om det sker till priset av att man hugger av sitt huvud (för att låna ett exempel av Peikoff). Om ni hänger med så här långt, då kanske ni kan börja förstå varför jag inte betraktar någonting, såsom pengar, som man har kommit över på fel sätt som ett värde överhuvudtaget.

Men om inte ändamålet helgar medlet, hur ska man då rättfärdiga sitt handlande? Det enda objektivismen förnekar är att ett ändamål helgar vad som helst som fungerar. Orsaken är just den att "vad som helst" fungerar inte. Ayn Rand talade inte om överlevnad till "varje pris":

Man's life, as required by his nature, is not the life of a mindless brute, of a looting thug or a mooching mystic, but the life of a thinking being—not life by means of force or fraud, but life by means of achievement—not survival at any price, since there's only one price that pays for man's survival: reason.

Objektivismen säger alltså att det är det finala ändamålet (människans liv qua rationell varelse) som definierar och sanktionerar de lämpliga medlen för att uppnå detta. Dessa medel är primärt de kardinaldygder som Ayn Rand identifierade såsom rationalitet, ärlighet, självständighet, integritet, rättvisa, produktivitet och stolhet. Det är dessa som utgör de grundläggande principerna för mänsklig överlevnad. Precis på samma sätt är det ändamålet i exemplet ovan (god hälsa) som definierar och sanktionerar de lämpliga principerna för att gå ned i vikt.

Inser man allt detta, då inser man att ändamålet inte helgar medlen, att "vad som helst" inte går an. Ty det är som sagt ändamålet som definierar och sanktionerar de lämpliga medlen. Vidare inser man att det faktiskt inte finns något värde, även om det kan verka så om man ser på saken kortsiktigt och utan att ta hänsyn till den fulla kontexten, av att vinna värden på fel sätt. Det är också därför de som antar att man kan säga en sådan sak som att "ändamålen helgar medlen" ofta antar att målet (att gå ned i vikt) är av ett värde i sig (dvs intrinsikalt), detta alldeles oberoende av vilka konsekvenser det får, eller blott för att personen i fråga tycker det (dvs subjektivt). Det enda sätt någon kan få för sig att det trots allt skulle vara av ett värde är just genom att inte tänka på hela kontexten. Men så fort man kommer ihåg den hela kontexten, då inser man att det inte är ett värde och att ändamålet inte helgar medlen.

Finns ekofascister?

2006-01-09T19:07:00.000+01:00

Idag tänkte jag uppdatera min blogg med ett par inlägg jag har planerat, men det har inte blivit av för jag har lyckats hålla mig själv upptagen med andra betydligt viktigare saker (mitt uppsatsskrivande). Men precis när jag blev klar för dagen fick jag ett e-mail som jag tyckte var så talande att jag vill återpublicera delar av det på min blogg. Jag tänker dock låta författaren förbli anonym. Orsaken till varför jag vill göra detta beror på att jag ibland blir anklagad för att prata om människor som inte finns. Ibland får jag höra att de altruister jag talar så mycket om inte existerar. (Det är sant att det inte finns några konsekventa altruister, men det är inte samma sak som att det inte finns folk som håller altruismen som ett ideal och människor som, om än väldigt inkonsekvent, väljer att leva som altruismen föreskriver, dvs med döden som standard.) Ibland får jag också höra att det finns inga ekofascister.

Vilka är dessa ekofascister? Det är folk som anser att naturen har ett intrinsikalt värde, dvs ett värde i sig själv. Naturen har enligt detta synsätt inget värde för att det främjar människans liv, det har ett värde alldeles oberoende av vilken nytta och glädje den, under rätt omständigheter, kan bringa oss människor. Enligt detta synsätt är i princip alla mänskliga aktiviteter som syftar till att förändra eller exploatera naturen till människans fördel omoraliska. Den logiska implikationen av ekologismen är att människan är en i grunden ond varelse som inte förtjänar att leva. Det är därför dessa ekofascister hatar människan och önskar livet ur henne och det är därför de tycker att vi ska lägga ned vårt moderna industrisamhälle. De vet nämligen att människan inte kan överleva om vi inte formar om naturen för att tjäna våra behov. Detta är essensen av den så kallade miljörörelsen.

Jag personligen anser att dessa människor är värre än nazisterna och kommunisterna. Nazisterna och kommunisternas försöker ju åtminstone rättfärdiga sina övergrepp genom att tala om mänskliga förmånstagare i någon mening. Men ekologisterna vill inte tala om några mänskliga förmånstagare alls. De vill att vi ska offra oss för naturen, inte för andra människor. De vill istället se ett slut på mänskligheten.

Den som skrev detta brev hade läst min artikel, "En analys av ekofascismen", och ansåg att jag hade missförstått vad ekofascismen går ut. Om så nu är fallet, varför säger då denna ekofascist att "Ekofascism handlar om biosfären/ekosystemet/moder jords bästa, inte parasit-arten Homo sapiens sapiens bästa."? Men något hade jag ju ändå missat, tyckte hon. Tydligen hade jag "missförstått" ekologisterna när jag hävdade att ekologister använder sig av lögnen att jorden håller på att gå under på grund av industrisamhället, som ett sätt för att göra deras fientlighet gentemot industrisamhället framstå som mer plausibelt för mannen på gatan. Det är genom att övertyga mannen på gatan om att det ligger i hans egenintresse att lägga ned industrisamhället, försöker ekologisternas få nihilism att framstå som mer plausibel och "humanitär" än vad den egentligen är. Ekologismen i dess rena och kompromisslösa version (a la Pentti Linkola) har nämligen ingen chans hos allmänheten. (Inte ännu i alla fall.) Allt detta är ett enda stort missförstånd från min sida. Sanna ekologister, förklarar författaren till detta e-mail, har absolut ingenting med humanism att göra:

Ekofascism handlar som jag sade i grunden om naturens bästa inte människans. Det är just humanism och likartade problem som ekofascismen motsätter sig, exempelvis diverse vaccin och andra naturhindrande medel som människan använder.

Så, vad var det nu jag hade "missförstått"? Att ekologisterna hatar människan? Att de vill förinta mänskligheten? En sak är i alla fall säker. Jag inbillar mig inte om deras existens!

Hur låter en äkta kommunist?

2006-01-07T22:18:00.000+01:00

Lyssna på fredagens (06-01-06) 0920-sändning av "Ring P1"! Det börjar ca 20 minuter in i programmet.

Kort om vänsterpartiets nya program

2006-01-07T13:15:00.000+01:00

Att den offentliga sektorn historiskt har varit en motor även för det privata näringslivets utveckling omtalades med flera exempel och att det är så även nu.

En pedagogisk genomgång av finansieringen med många klargöranden av aha-karaktär gjorde Sören Bergquist... - 200 000 jobb i offentliga sektorn skapar minst 100 000 jobb i privata sektorn. Det har visat att vi klarar finansieringen, framhöll Jan Strömdahl. (Min kursivering.)

Jag vet inte vad det är för exempel, men vilka exempel det än är så kan jag avfärda allt tal om att den offentliga sektorn skulle utgöra en "motor" för ekonomin på rak arm. Den offentliga sektorn producerar ingenting. Staten skapar inget välstånd. Det enda staten och det offentliga gör är att den konsumerar det välstånd som den privata sektorn har skapat. Det är därför som den offentliga sektorn behöver producenterna inom den privata sektorn för att försörja den offentliga. Det är därför som kommunisterna i vänsterpartiet föreslår en progressiv skatt på kommunal- och landstingsnivå och höjda skatter på kapital och profiter. De vill och måste för de offentliga jobbens skull plundra den privata sektorn på pengar.

För varje krona som den offentliga slukar betyder att det blir en krona mindre över till den privata sektorn. Det betyder vidare att för varje offentligt jobb försvinner åtminstone ett i den privata sektorn. Mycket riktigt har jobben inom den privata sektorn bara blivit färre och färre de senaste decennierna, alltsedan välfärdsstaten började byggas ut på riktigt. Eftersom den offentliga sektorn dessutom har en tendens att vara slösaktig och ineffektiv, har den offentliga sektorns expansion förmodligen sett till att förstöra många fler jobb inom den privata sektorn än vad man vid en första anblick kan föreställa sig. Den har av samma anledning också en tendens att behöva mer och mer pengar för att, så att säga, hålla upp standarden. (Och då har jag naturligtvis inte tagit hänsyn till några av de massiva regleringar som förstör för näringslivet.)

Att företrädare för vänsterpartiet verkligen tror på sådant nonsens som att 200 000 jobb inom det offentliga kommer att bidra till 100 000 jobb inom den privata sektorn, trots att det strider mot allt vad sunt förnuft heter, för att inte tala om flera decenniers erfarenhet, kan bara betyda två saker. Det ena, föga överraskande, är att vänsterpartisterna har förlorat precis all förankring i verkligheten. Så är säkert fallet för väldigt många. Men med tanke på hur extremt evasiv man måste vara för att än i dag förespråka socialism, trots att kapitalismens överlägsenhet inte går att undgå, och trots att socialismen uteslutande resulterar i fattigdom, svält och elände, säger mig att de flesta inom vänsterpartiet är inget annat än rena lögnare. De ljuger för sig själva och för alla andra.

Varför ljuger de? Därför att de håller altruismen som idealet. Och om altruismen är idealet, då är också socialismen det moraliska idealet. Allt det lidande och elände som socialismen resulterar i ignorerar de, så att de kan fortsätta tro på socialismens moraliska förträfflighet.

Blondinskämt

2006-01-06T19:52:00.000+01:00

Klicka här för det bästa blondinskämtet någonsin.

Rojas klandrar kapitalismen

2006-01-06T13:17:00.000+01:00

Mauricio Rojas skriver i dag på fjärde sidan i Expressen att Lantinamerikas förkärlek till socialism är USA:s och liberalernas fel. Hans artikel är på många sätt förvirrande. Jag blir i alla fall inte helt klok på vad det är han menar. Han skriver nämligen att det

verkliga ansvaret ligger hos regionens traditionella eliter, USA och inte minst, de latinamerikanska liberalerna. Det är eliternas traditionella rövarkapitalism, USA:s fördärvande bakgårdspolitik och liberalernas svärmeri för diktatorer och politiska maffiosos som har lett så många latinamerikaner till att se frälsaren i en Che Guevara, en Castro eller en Chávez.

Låt oss pausa här. Orsaken är alltså, bland annat, "eliternas traditionella rövarkapitalism"? Vad avses med detta? Jo, som vi kommer att se avses inte någon kapitalism över huvud taget, utan blandekonomi. Rojas forsätter:

Kapitalismen i Latinamerika har alltid varit en grym parodi av den kraft som en gång i tiden utvecklade Europa och som numera åstadkommer under i Asiens stora utvecklingsnationer. Som godsägare eller industrimagnater visste alltid de latinamerikanska patronerna att tjäna så mycket som möjligt genom att köpa politiska favörer, utestänga konkurrenter och misshandla sitt folk. Därför är kapitalism någonting som av de flesta latinamerikaner uppfattas som synonymt med orättvisor och stagnation. (Min kursivering.)

Så kapitalismen har fått ett dåligt rykte i Latinamerika, eftersom de aldrig hade någon genuin kapitalism? Om så, då är ju detta strikt talat ingen förklaring alls.

Sanningen är att med få undantag har de latinamerikanska ekonomierna varit utsatta för höga skatter, regleringar, stor offentlig konsumtion, etc. Det är vidare värt att notera att i decennier har kanske det enskilt största problemet i Latinamerika varit just att man inte har erkänt eller respekterat äganderätten. Det har, minst lika mycket som statens destruktiva inblandning i ekonomin, bidragit till den misär, fattigdom och ekonomiska stagnation som Latinamerika lider av. (Se t ex här och här.) Och detta är i många avseenden ett problem som kvarstår än i dag. Det är inte undra på att deras ekonomiska utveckling har varit väldigt dålig. Det är därför bland annat därför som den svarta markanden i dessa länder ofta är väldigt stor. Det är också därför som korruption är mycket vanligt. Att man beskyller kapitalismen för praktiskt taget vad som helst, även om det inte har någonting med saken att göra, är för övrigt inget som utmärker sig för just Latinamerika.

Jag tycker att det är, för att uttrycka det milt, beklagligt att Rojas själv bidrar till att smutskasta kapitalismen genom att antyda att "rövarkapitalismen" är problemet. "Rövarkapitalism" är en term som antikapitalister använder sig av när de vi tala nedsättande om vad de själva tror och inbillar sig vara exempel på laissez-faire kapitalism. Det är också en term som används för att antyda att det under laissez-faire råder "djungelns lag", och denna implikation förstärker Rojas själv, genom att skriva: "Som godsägare eller industrimagnater visste alltid de latinamerikanska patronerna att tjäna så mycket som möjligt genom att köpa politiska favörer, utestänga konkurrenter och misshandla sitt folk." Det är genom att uttrycka sig så här som han antyder att kapitalism kan fungera, så länge politikerna reglerar och beskattar den, som vi har gjort här i Europa. Genom att uttrycka sig så här antyder han att dagens blandekonomi är att föredra framför laissez-faire kapitalism. Så Rojas har helt klart en poäng i att det är, till viss del, "liberaler" som Rojas fel att kapitalismens rykte har förstörts i Latinamerika.

Objektivitet vs opartiskhet

2006-01-06T08:11:00.000+01:00

Jag såg på bloggen TT-kritik att en del anonyma kommentatorer tycker att sidan på grund av sitt tydliga ställningstagande för Israel i konflikten (?), själva bara bidrar med "propaganda". Detta gör att TT-kritik inte är objektiva och sakliga, säger dessa anonyma kritiker. Är det sant?

Vad handlar objektivitet om? Det handlar, epistemologiskt, om att hålla sig till fakta, dvs att hålla sig till den (objektiva) verkligheten. Hur uppnår man objektivitet? Eftersom verkligheten är objektiv, dvs oberoende av vårt medvetande, och eftersom verkligheten därmed är vad den är vad vi än tycker, hoppas, känner eller ber om, kommer den inte att anpassa sig efter vårt medvetande. Så för att upptäcka och fatta verkligheten måste vi inse att medvetandets roll är att upptäcka verkligheten, inte att "skapa" en egen subjektiv verklighet.

Det finns inga motsägelser i verkligheten: A är A; saker och ting är vad de är. Alla osanningar och avvikelser från verkligheten finns därför bara i människors motsägelsefulla tänkande. Så för att fatta verkligheten objektivt krävs det att människor anpassar sitt tänkande till verkligheten, dvs att de ägnar sig åt en motsägelsefri identifikation av verkligheten. Logik är konsten att identifiera motsägelsefritt. Objektivitet uppnås således genom att, med sinnenas vittnesbörd som grund, tänka och fatta verkligheten medelst logik. Det är på denna väg vi upptäcker den objektiva sanningen; verklighetens fakta.

Allt detta kan nu summeras till en enda sats: objektivitet handlar om att vara faktaorienterad. Alla slutsatser som är baserade på fakta är i denna mening objektiva. Detta betyder förstås att man mycket väl kan vara objektiv och inte desto mindre extremt partisk i en konflikt. Det som får mig att ta ställning för t ex Israel är inte bara en massa subjektivt tyckande för min del. Det är sådana fakta som att Israel trots allt är det enda någorlunda fria landet i hela Mellanöstern och att Israel därför har rätt att existera och att försvara sig, medan hennes fiender som uteslutande består av terroristorganisationer, barbariska vildar och diktatorer av olika slag, inte har några rättigheter alls.

Nu vill kanske något "smart ass" invända med att allt det där jag nyss sade är inget annat än mina subjektiva åsikter, och att jag på ett närmast pinsamt sätt motbevisar mig själv. Jag är inte opartisk eller objektiv. Om inte annat skulle jag säkert kunna bli anklagad för att ha smugglat in värderingar. Det är sant att det jag säger ger uttryck för mina värderingar, men det är inget som på något sätt gör det jag säger mindre objektivt sant. Värderingar är nämligen en form av fakta. (För en längre redogörelse se Per-Olof Samuelssons artiklar: "Subjektivis och subjektivister", "Fakta och värderingar" och "Vara och böra än en gång".) Men egentligen är allt detta "beside the point".

Det som ofta ställer till det för många är egentligen inte att inse att man kan härleda värderingar från fakta; det är någonting som folk gör stup i kvarten utan några som helst problem. (Det enda problemet här är att härledningarna ofta vilar på en falsk värdepremiss, men det är återigen en annan diskussion.) Nej, det som ställer till det för många är oförmågan att förstå skillnaden mellan objektivitet och opartiskhet. En del har fått för sig att man inte är objektiv om man tar ställning för någonting, dvs om man är partisk. Men det stämmer inte.

Att vara objektiv handlar, som sagt, om att hålla sig till fakta. En del fakta implicerar alltid ett visst ställningstagande. En läkare som försöker hjälpa sin patient är inte "opartisk" i sitt arbete. Det är just eftersom han bryr sig om sin patients hälsa som han är förmögen att göra sitt arbete. Men det reducerar inte hans åsikter om vad som bör göras för att behandla sina patienter till subjektivt tyckande. Nej, det som gör honom förmögen att utföra sitt arbete är också det att han är objektiv. Eller rättare sagt: han är partisk just eftersom han är objektiv. En läkare tar ställning för eller emot olika sätt att behandla sin patient beroende på vilka objektiva fakta han har kunnat identifiera; fakta om hur man bäst behandlar den här specifika patienten. Var vänlig och observera att vad som är "bäst" här är en fråga om att göra en värdering; vad läkaren bör göra bestäms av vad som är fallet här. Det finns med andra ord ingen konflikt mellan att vara partisk och att vara objektiv. Och det finns inte heller några sakliga grunder för att anklaga TT-kritik för att ägna sig åt osaklig propaganda.

Nytt hopp för Israel?

2006-01-06T07:01:00.000+01:00

Jag begriper inte varför så många tycker det är tråkigt att Sharon inte är med i leken längre. Han gav ju efter för terroristerna; han gav bort hela Gaza till dem! Nu när Sharon inte längre är med i leken, hoppas jag i stället att israelerna väljer en ledare som är villig att föra ett riktig och varaktigt krig mot terroristerna. Man vinner inte ett krig genom att vara en duva eller genom att ge efter för fienden. Det är, tvärtom, så man förlorar ett krig och ber om mer stryk. Det enda problemet är väl att en sådan ledare snabbt kommer att få problem med den förbannade världsopionen, Vita huset ej uteslutet. Låt oss därför hoppas på att nästa ledare inte bara har viljan att föra ett riktig krig, utan modet och integriteten att också fullfölja det, och att göra precis allt som krävs för att uppnå en ovillkorlig seger, oavsett vad omvärlden tycker och tänker.

En rättelse

2006-01-05T19:40:00.000+01:00

Hej Henrik Alexandersson,

Du skrev nyligen:

Nu får jag höra att jag skulle tycka att Piratpartiet är förträffligt. Vilket är fullständigt taget ur luften. Att koka om en notis där jag berättar att något har skett till att jag nödvändigtvis tycker det är bra, det är att ta i.

Jag ber om ursäkt för att jag tillskrev dig en åsikt som du inte har. Jag missuppfattade uppenbarligen det du sade. Om det sedan beror på att jag läser dina inlägg som fan läser bibeln eller om det beror på något annat, är helt irrelevant. Rätt ska ju vara rätt.

Mvh,
Carl Svanberg

OH! En ny nätnattväktare!

2006-01-03T20:38:00.000+01:00

Per-Olof Samuelssons senaste artikel,"Guldmyntfoten och lögnen", rekommenderas starkt.

Vilka argument?

2006-01-03T13:10:00.000+01:00

Ett nytt parti, Piratpartiet, har startats. Detta parti verkar hur som helst ha som huvudfråga att avskaffa rätten till intellektuell egendom. Föga oväntat tycker libertarianen Henrik Alexandersson att detta är alldeles förträffligt. Det finns säkert fler libertarianer som tycker att detta är hur bra som helst. Men vad är deras argument?

Argumenten för pirater

Kommer strax
Den här biten är inte riktigt klar ännu. Intresset har varit överväldigande och vi var inte riktigt beredda på det.

Å andra sidan, eftersom du aktivt går hit, så är du förmodligen inte någon som behöver nya argument, du har antagligen gott om egna. Varför inte dela med dig? (Så fort DEN biten blir färdig. Vi jobbar på den med...).

Där ser man. De vill inte ens skapa sina egna argument. Jag antar att man inte kan anklaga dem för att vara inkonsekventa i sin irrationalism...

Dahlmans "frihet"

2006-01-03T10:40:00.000+01:00

I går skrev Carolin Dahlman, en debattartikel i Kvällsposten. I den frågar hon sig om vi blir fria om vi bara stoppar politikerna. Hon skrev: "När liberala politiker pratar om frihet menar de oftast frihet från politik. De vill sänka skatten så att människor själva ska få besluta vad de ska göra med sina pengar och de önskar minska politikernas makt i vår vardag genom att tunna ut lagboken eller krympa myndigheternas makt." Det är sant att politiskt sett handlar frihet om just frihet från "politik", dvs frihet från politisk makt, dvs frihet från våld och tvång. Ett fritt samhälle är ett samhälle där människor är fria från våld och tvång. (Inte bara politikernas våld och tvång, så klart, utan även brottslingarnas: det är därför statens enda uppgift i ett fritt samhälle är att skydda individens rättigheter; varken mer eller mindre.)

När vi talar om våld och tvång här är det viktigt att poängtera vad det är vi menar. Vi talar om fysiskt våld, både direkt och indirekt som i fallet med tvång, där människor tvingas handla under hotet av fysiskt våld. Frihet, politiskt sett, betyder inte "frånvaron av räkningar" eller "frånvaron av jobbiga grannar". Det betyder inte heller "frihet från verkligheten", som anarkister och socialister talar om. Men enligt Dahlman ska vi inte heller förstå frihet på detta sätt, dvs som frånvaron av våld och tvång. Nej, även om vi upprättar ett helt fritt samhälle är i själva verket inte helt fria. Dahlman skriver:

Anledningen till att jag känner så starkt för friheten är att den ger största möjliga chans för de enskilda att utvecklas till individer och finna sina inre jag. Vi har sådana superkrafter inom oss! När vi är fria att själva välja bland värderingar och sätt att leva ökar sannolikheten att fler kommer att bli lyckliga. Jag tror att ett fritt samhälle därmed har utrymme för mer kärlek och respekt.

John Stuart Mill är nästan den ende i idéhistorien som har skrivit om detta. För Mill fanns andra bovar än politikerna. Han såg normer, oskrivna regler och strukturer som tvingande. (Min kursivering.)

Enligt Dahlman är alltså normer "tvingande", varför vi inte ens fria när vi har gjort oss fria från politikernas våld och tvång. (Observera att hon jämställer politikernas tvång med normernas tvång när hon explicit säger att det finns "andra bovar än politikerna", som om normernas tvång är av en ekvivalent natur.) Vad detta betyder är att Dahlmans "fria" samhälle är att samhälle där människor inte bara är fria från fysiskt våld, utan även, uppenbarligen, från människors värderingar och moralomdömen.

Detta betyder att om en kristen ogillar homosexuella och därför, utan att använda sig av fysiskt våld eller tvång, tänker på olika sätt motarbeta de homosexuella, genom t ex opinionsbildning i en tidning, så utövar han en form av "tvång" som gör att de homosexuella, inte är fria. Detta betyder att om en grupp av människor, under fria former, sluter sig samman på grund av deras gemensamma värden och intressen, och därmed bildar en form av orgnisation med vissa "normer" och "strukturer", så utgör de ett hot mot de "avvikandes" frihet. Men det betyder också att hela samhället som sådant utövar "tvång" och "förtryck", eftersom samhällets normer, värderingar, och "oskrivna regler", om det är ett fritt samhälle, är verket av det aggregerade handlandet av miljontals fria individer.

Det är så här som alla antikapitalister och frihetsfiender har rationaliserat statliga interventioner sedan tidernas begynnelse: Förstör först frihetsbegreppet. Hävda sedan att initierandet av statligt våld och tvång är nödvändigt för att uppnå "äkta" frihet. "En hungrig man är inte fri", säger socialisterna och kommer fram till att äkta frihet betyder "frihet från verkligheten", och hävda sedan att endast en totalitär diktatur kan förse oss med den. Social"liberalerna" instämmer men hoppas ändå på att de ska kunna komma undan med den gigantiska motsägelse de vill kalla för "socialliberalism". Nu säger en annan påstådd "liberal", nämligen Carolin Dahlman att "en excentrisk individ är inte fri", och kommer fram till att äkta frihet kräver "frihet från värderingar". Vi vet vad socialisterna och social"liberalernas" rationalisering betyder i praktiken, men vad kräver egentligen Dahlmans?

Må dem brinna i helvetet...

2006-01-03T08:00:00.000+01:00

...eller i alla fall frysa ihjäl i vinter.

"Negativa" rättigheter vs "positiva" rättigheter

2006-01-02T10:49:00.000+01:00

I debatten kan man ofta höra folk tala om "positiva" och "negativa" rättigheter. Distinktionen mellan dessa brukar vara denna: En negativ rättighet är rätten att slippa någonting. Rätten till liv är rätten att slippa mördas. Rätten till frihet är rätten att slippa tvång. Rätten till egendom är rätten att slippa att bli bestulen. En positiv rättighet är i stället rätten till någonting. De som talar om positiva rättigheter brukar därför inte tala så mycket om rätten till liv, frihet och egendom. De brukar i stället tala om sådana saker som "rätten" till bostad, mat, bostad, sjukvård. Osv.

Till att börja med kan man ju förstå de så kallade negativa rättigheterna på ett positivt sätt. Ett annat sätt att uttrycka rätten till liv är ju att man har rätt att handla på ett livsfrämjande sätt. Ett annat sätt man kan uttrycka rätten till frihet är rätten till handlingsfrihet. Ett annat sätt man kan uttrycka rätten till egendom är att säga att det är rätten till det man själv har skapat (eller erhållit på ett legitimt sätt). Samtidigt kan man, om man vill, formulera om de så kallade positiva rättigheterna till ett negativt sätt. Rätten till sjukvård blir då rätten att slippa betala för sin sjukvård. Rätten till utbildning blir rätten att slippa att betala för sin utbildning. Osv. (Och om man t ex väljer att formulera om de så kallade negativa rätten till frihet på ett positivt sätt, så som jag har gjort ovan, då är det värt att poängtera att det också implicerar att alla andra har rätt till handlingsfrihet och att detta implicerar, om man så vill, en rätt till en frånvaro av tvång.)

Sedan är det även som så att givet dagens idéklimat, där denna terminologi förekommer, och givet deras explicita eller implicita innebörd, kan terminologin i sig själv bidra till att smuggla in värderingar. Detta tar ofta sitt uttryck i att man i debatten ofta kan höra folk säga sådana saker som: "Carl är bara för den negativa rätten till frihet, medan jag även är för den positiva rätten till sjukvård." Detta sätt att uttrycka sig syftar, givet dagens idéklimat, till att framställa förespråkare av kapitalism, rättvisa och frihet som "hjärtlösa monster" eller liknande. Det syftar till att få folk att reagera med vrede mot förespråkare av kapitalism, ofta med en självrättfärdighet i rösten, när de säger: "Vem är du (Carl) att förneka min rätt till sjukvård?" Det är på detta sätt som denna korrupta terminologi smugglar in den altruistiska premissen som ligger till grund för all socialism, nämligen den att den enes rätt är den andres skyldighet, dvs att somliga faktiskt har rätt att förslava andra människor.

Detta leder mig till den tredje punkten, nämligen till det faktum att denna terminologi är förvirrande och den är förvirrande eftersom den är helt felaktig. Det finns ju inget sådant som rätt till utbildning, sjukvård, bostad. Det finns över huvud taget inget sådant som någon rätt att förslava andra människor. Så varför ska man då gå med på att säga att detta är "rättigheter"? Att göra det bidrar endast till att antyda att det faktiskt finns en sådan rätt, när det i själva verket inte gör det. Detta skapar bara en meningslös förvirring. Det är mycket bättre om man bara säger som det är. Och om någon vill veta vad man ska kalla dessa påstådda "positiva" rättigheter för i stället, då är mitt förslag att man kallar dem för privilegier eller förmåner. (Och kom ihåg att en förmån är oförtjänt; det man har gjort sig förtjänt av är ingen "förmån", det är något man har man rätt till.)

Det är för övrigt värt att notera att de som talar i termer av "positiva" rättigheter ofta är sociala subjektivister. Roten till människans rättigheter är inte människans objektiva överlevnadsvillkor, dvs verkligheten, utan samhällets eller gruppens subjektiva tycke. Rättigheter är enligt detta synsätt endast en slags samhällelig konvention. Det är samhället som är standarden för rätt och fel och om en majoritet av samhällets medlemmar har fått för sig någonting, då är det det som gäller. Vad implicerar detta synsätt? Jo, det implicerar att människor faktiskt inte har några rättigheter. Inte ens de påstådda "positiva rättigheter" som de själva talar sig så varma om. För Ayn Rand observerade att om jag lånar ut en penna till dig, då har du bara den till ditt förfogande eftersom jag har gett dig ett tillstånd. Men om jag en dag kräver tillbaka min penna, då ber jag inte om ditt tillstånd. Jag behöver inte, ty jag äger pennan, så jag gör det av rätt. Jag har rätt till min penna och behöver därför ingens tillstånd för att förfoga över den. Men enligt dessa sociala subjektivister är det enda som gör att människor har rättigheter, är för att gruppen har fått för sig det. Och det finns absolut ingenting som säger att gruppen när som helst inte kan ångra sig och helt plötsligt sluta erkänna och respektera människors rättigheter. Detta betyder ju att människors påstådda "positiva rätt" till sjukvård i själva verket aldrig var någon rättighet. Det var en förmån eller ett privilegie. Och liksom alla andra förmåner och privilegier kan de när som helst "dras in" av de som ger ut dem, vilket i detta fall är gruppen.

Denna terminologi är alltså meningslös, kollektivistisk och förvirrande. Till råga på allt bygger terminologin på idén att människor faktiskt inte har några rättigheter alls, utan att de endast är förmåner och privilegier som inte har sin rot i verkligheten, utan i gruppens subjektiva tycke. Därför tycker jag att man ska sluta stöda denna terminologi och sluta tala i termer av "positiva" och "negativa" rättigheter.

Filosofi i vardagen

2006-01-01T14:55:00.000+01:00

En debattör vid The Capitalism Forum, som kallar sig för "FordPrefect", skrev nyligen: "My faith, my own personal philosophy, has given me a great deal of happiness and peace, something that honestly matters a lot more to me than whether I'm right or wrong." Detta är faktiskt ett ganska avslöjande uttalande. Men det är på inget sätt unikt för den här debattören. Detta är förmodligen hur de allra flesta motiverar sin irrationella tro på sådant som Gud, ESP, astrologi, reinkarnation, socialism, osv. Vad är den filosofiska roten till detta sätt att tänka? Pragmatismen.

Enligt pragmatismen är det som "fungerar" det som är sant. (Observera skillnaden: det är fungerar inte för att det är sant; det är sant för att det "fungerar".) Vad som fungerar avgörs inte av verkligheten, utan av de idéer som ger fog för ett handlande som resulterar i ett önskvärt resultat. Så enligt pragmatismen upptäcker vi inte verkligheten, vi skapar den i samma veva som vi formulerar ihop den teoretiska beskrivning av verkligheten som får bäst "praktiska" följder.

Vad detta betyder (i alla fall enligt William James), är att om t ex idén om Guds existens ger somliga tillfredsställelse av något slag, då är denna idé också sann. Om Gud existerar i verkligheten eller inte är här helt irrelevant. Det finns ingen objektiv verklighet, förklarar pragmatikerna, den är subjektiv. Den bestäms av oss själva. För dem som får ut någonting av att tro på Gud, finns Gud. För dem som inte får ut något av att tro på Gud, finns inte Gud. Osv.

Detta sätt att resonera är naturligtvis irrationellt på flera plan. Och det kan få mycket destruktiva följder. Varför stanna vid att tro på Gud? Om en politiker och hans väljare får ut någonting "praktiskt" av att tro på välfärdsétatism, då finns det ju inga argument i världen som kan rubba deras tro. Om någon får ut något rent "praktiskt" av att tro att dennes personliga misslyckanden och problem beror på att en global judisk konspiration håller honom tillbaka, då är också idén om en global judisk konspiration riktig. Om någon kvinna får för sig att hennes personliga misslyckande och problem beror på patriarkatet, då är också denna föreställning sann om det ger henne någon form av tillfredsställelse. Ni förstår poängen och ni förstår, vid detta lag, säkert också att pragmatismen på detta sätt inte bara kan motivera och försvara vilka dumheter på ett strikt personligt plan. Försök föreställa er vad som kan komma att hända om pragmatiker fick ett politiskt inflytande!

Fråga gärna er själva om ni själva någonsin har gått med på att acceptera någonting som sant, inte för att ni kan bevisa det objektivt, dvs genom att tillämpa fakta och logik, utan för att ni själva rent praktiskt får ut någonting av det. Fråga även gärna er själva om ni kan minnas hur andra i er omgivning ska ha resonerat på ett liknande sätt. Och om ni har någon anekdot på detta ämne, då skulle jag gärna vilja ta del av den.

Arabförbundet vs. frihet

2005-12-30T09:55:00.000+01:00

Anders Fogh Rasmussen har än så länge visat att han inte tänker låta religiösa fanatiker i Mellanöstern få bestämma vad som ska få publiceras i danska tidningar. Det är ju bra. Detta har i sin tur lett till att utrikesministrarna från medlemsländerna i Arabförbundet i dag riktade riktik mot Danmark. Detta är ju inte ett dugg oväntat. Vad som däremot är lite fascinerande är varför dessa religiösa fundamentalister tror sig kunna få stöd från medborgarrättsgrupper i Europa. Vad är det för medborgarrättsgrupper som utger sig för att bekämpa och förneka människors yttrandefrihet? Jag bara undrar. Det är för övrigt värt att notera att Irak är ett av medlemsländerna i Arabförbundet som nu fördömer Danmark för att det har yttrandefrihet. Vad säger detta om förutsättningarna för frihet i Irak?

Fy fan!

2005-12-30T09:28:00.000+01:00

Expressen:

Vintern tar nu Sverige i ett stenhårt grepp. Får vi en smällkall vinter kan det bli akut elbrist, varnar Svenska Kraftnät. Då kan hela städer och områden släckas ner. [...] blir det en vargavinter så väntar elbrist, nedsläckning, stearinljus och vedhuggning. [...] Svenska Kraftnät ger då order om att delar av landets elnät periodvis ska släckas ned. Det kallas roterande bortkoppling, en extrem åtgärd som aldrig använts. - I bästa fall blir det då strömlöst i ett par timmar i några områden. Men strömmen kan också stängas av i dagar och stora delar av landet kan beröras, säger Larsson. [...] De är främst statliga Vattenfall, finska Fortum och tyska Eon: - Vilket område som stängs ner beror på hur stor elanvändningen är i olika områden när elen inte räcker till, säger Jan-Erik Olsson informationschef på Eon Elnät Sverige. - Det är främst boende söder om Gävle som kommer att drabbas, eftersom det inte finns tillräckligt med elproduktion i södra Sverige och stamnäten som transporterar el norrifrån inte klarar av den stora efterfrågan, säger Olsson. (Min kursivering.)

Så går det när man låter den människofientliga miljörörelsen, representerad i Göran Perssons vaga tankar om det "gröna folkhemmet" och i miljöpartiet, få styra över energipolitiken. Vi förs sakta tillbaka till medeltiden. Personligen hoppas jag att de som stöder denna energipolitik fryser ihjäl i vinter... Men som det ser ut just nu så verkar det som att den delen av Sverige där stödet för en mer rationell energipolitik, som bland annat inte går ut på att lägga ned väl fungerande kärnkraftverk, kommer att få betala för miljöfundamentalisternas synder. Fy fan!

Dagens citat:

2005-12-30T07:20:00.000+01:00

Hegel [...] var en svagsint, uttråkande, vämjelseingivande obildad charlatan, som nådde högmodets tinnar genom att plottra samman och koka ihop den mest löjeväckande och obegripliga soppa. Denna meningslösa soppa har basunerats ut som tidlös visdom av vinningslystna anhängare och har svalts ned obehindrat och okritiskt av alla dummerjönsar, som på det sättet sällat sig till den inte tidigare skådade utsökta hyllningskören. Hegel har genom tillgången till denna omfattande plattform för andlig påverkan [...] kunnat genomföra en underminering av tänkandet hos en hel generation.
- Schopenhauer

2005

2005-12-30T06:16:00.000+01:00

Detta är min summering av året än så länge...

"Årets sämsta psyko-epistemologi":
G W F Hegel. Motivering: Jag skulle kunna ge en formell motivering. Jag skulle kunna hänvisa er till i prinicip vilken text som helst, men det bästa är kanske bara att ge er ett par citat på måfå:

The nature of spirit may be understood by a glance at its direct opposite -- Matter. As the essence of matter is gravity, so, on the other hand, we may affirm that the substance, the essence, of spirit is freedom. All will readily assent to the doctrine that spirit, among other properties, is also endowed with freedom; but philosophy teaches that all the qualities of spirit exist only through freedom; that all are but means for attaining freedom; that all seek and produce this and this alone. It is a result of speculative philosophy, that freedom is the sole truth of spirit. Matter possesses gravity in virtue of its tendency towards a central point. It is essentially composite; consisting of parts that exclude each other. It seeks its unity; and therefore exhibits itself as self-destructive, as verging towards its opposite [an indivisible point]. If it could attain this, it would be matter no longer, it would have perished. It strives after the realization of its idea; for in unit it exists ideally. Spirit, on the contrary, may be defined as that which has its center in itself. It has not a unity outside itself, but has already found it; it exists in and with itself. Matter has its essence out of itself; spirit is self-contained existence. Now this is freedom, exactly.

Eller vad sägs om detta?

Sound is the change in the specific condition of segregation of the material parts, and in the negation of this condition; -- merely an abstract or an ideal ideality, as it were, of that specification. But this change, accordingly, is itself immediately the negation of the material specific subsistence; which is, therefore, real ideality of specific gravity and cohesion, i.e. -- heat. The heating up of sounding bodies, just as beaten or rubbed ones, is the appearance of heat, originating conceptually together with sound.

Glasklart, eller hur? A va fan, ni får ett till (via Karl Popper):

'The Universal is to be found in the State', Hegel writes. 'The State is the Divine Idea as it exists on earth... We must therefore worship the State as the manifestation of the Divine on earth, and consider that, if it is difficult to comprehend Nature, it is infinitely harder to grasp the Essence of the State... The State is the march of God through the world... The state must be comprehended as an organism... To the complete State belongs, essentially, consciousness, and thought. The State knows what it wills... The State is real; and .. true reality is necessary. What is real is eternally necessary... The State .. exists for is own sake... The State is the actually existing, realized moral life.'

Kom ihåg att detta är moderatledaren Fredrik Reinfeldts favorit!

"Årets bästa blogg":
Diana Mertz Hsieh: NoodleFood. Motivering: Hade det inte varit för att Don Watkins slutade blogga, så skulle jag förmodligen placerat honom här. Det som gör Hsiehs blogg så bra är det att den uppdateras ganska ofta, att inläggen ofta håller en väldigt hög klass, att inläggen i sin tur ofta ger upphov till intressanta diskussioner. Det är till min kännedom den bästa bloggen som finns där ute, för objektivister såväl som tänkande människor i allmänhet. Och den har, under året, blivit ännu bättre när även Don Watkins ibland bjuder på ett inlägg eller två.

"Årets värsta blogg":
Krigskrönikan. Motivering är överflödig.

"Årets mest pretentiösa blogg":
Dick Erixon. Motivering: Dick Erixon gör ibland ett bra jobb på att t ex förmedla saker som de svenska massmedierna ignorerar och evaderar. Han läser artiklar i amerikanska tidningar, men han analyserar och kommenterar dem som om han var den enda som hade tillgång till dem (i själva verket vem som helst kan komma över dem, med hjälp av sidor som RealClearPolitics.com), och som om han därför är "upplyst". Förutom det att jag tycker att hans analyser ofta bara består av tomt pladder, verkar det för Erixons del ständigt handla om att ska verka "överlägsen" i jämförelse med de mestadels värdelösa kolumnisterna i Aftonbladet. För det första är det inte svårt att komma med mer viktiga och intressanta kommentarer än dessa. För det andra så förstår jag inte varför man vill sätta sin standard så lågt.

"Årets roligaste blogg":
Jefferson.com. Motivering: Även om Jefferson ibland kan bli tröttsam med sin cyniska humor, så är han enligt mig hysteriskt rolig, när han väl får till det. Och det är oftare än sällan.

"Årets bästa non-fiction":
The Capitalist Manifesto av Andrew Bernstein. Motivering: Denna bok lovar att ge läsaren ett, mer eller mindre, fullständigt försvar för laissez-faire kapitalism och den levererar precis vad den lovar. Faktum är att detta är det bästa jag har läst på väldigt länge. Den är ett absolut måste för alla sanna liberaler där ute.

"Årets bästa film":
Star Wars III: The Revenge of the Sith. Motivering: Det fanns många bra att välja mellan. Det fanns en del besvikelser men som jag trodde skulle slå denna film. (Jag tänker nu närmast på George A Romeros Land of the Dead.) Andra filmer som gjorde ett bra intryck på mig detta år var Sin City och King Kong. De var båda två väldigt bra, men ingen annan film har mig samma "overall satisfaction" som ROTS.

Fler listor kan dyka upp senare... Kanske...

De filosofiska rötterna till Nordkoreas totalitära diktatur

2005-12-29T07:49:00.000+01:00

Louise Weldenström har skrivit en, ur många avseenden, intressant artikel om Nordkorea. Det jag själv tyckte var allra mest intressant var hennes redogörelse av Juche, Nordkoreas explicita filosofi. Det är denna filosofi som landets ledare använder för att för att på moraliska grunder försvara sin kommunism. Artikeln bjuder således på en intressant illustration av vilken praktisk betydelse idéer har:

Juche ("självtillit"), skapad och utvecklad av främst Kim Il-sung men också av hans son Kim Jong-il. Juche är nyckeln till mycket av landets agerande, både nationellt och internationellt, vilket kan ses som tämligen logiskt ur en Juche-ideologisk synvinkel.

Om man mycket kort ska sammanfatta Juche-ideologin så bygger den på folkets tillit till ledaren som genom sin kunskap, vishet och makt kan skapa en av omvärlden helt oberoende och självförsörjande stat. Genom detta totala oberoende garanteras individen en ljus framtid och frihet från alla former av krav och förtryck från andra stater. Grundtanken är alltså att folket arbetar för ledaren och landets väl, vilket är synonymt med deras eget bästa.

Enligt Juche har individen slutgiltig kontroll över världen och sitt eget öde, för det är bara individen som har kreativitet och ansvarskänsla, men hon behöver samtidigt en stark ledare som leder individen mot målet - den självförsörjande oberoende staten.

Kim Jong-il har vidareutvecklat Juche i sin uppsats "Socialism is a science", Juche 83 (1994), med en teori om "den odödliga socialpolitiska kroppen" där ledaren är den centrala punkten. Det fysiska livet, som är dödligt, ges av individens föräldrar, men det politiska livet, vilket är odödligt, ges av den socialpolitiska kroppen. Enligt Kim Jong-il dör individer men deras själar kan för alltid leva vidare om de följer ledaren. En annan del av teorin beskriver Juche genom att jämföra den med människans anatomi där Den store ledaren är hjärnan som tar besluten och ger befallningar medan partiet är nervsystemet som kanaliserar ledarens information till det nordkoreanska folket som utgör lemmarna och musklerna som fysiskt uträttar ledarens uppmaningar.

Jucheideologin finns beskriven i många av de 38 verk som Kim Il-sung författat men också i verk av Kim Jong-il. De två mest betydande anses vara Kim Il-sungs "On the Juche idea" och "The Juche philosophy is an original revolutionary philosophy".

Är detta verkligen en "originell" och "revolutionerande" filosofi? Nej. Liknande idéer har vi sett förut, från exempelvis Platon, Kant och Hegel. Och det är värt att notera även de fick samma totalitära och blodiga resultat, när de omsattes i praktiken. Från början tänkte jag lägga fram några saftiga citat, men jag insåg att det nog inte var en så bra idé. Det berodde framför allt på att de citat jag tänkte använda mig av måste behandlas inom ramen för en viss kontext, för att de ska vara begripliga. Så därför säger jag, tills vidare (jag kanske ångrar mig senare i dag): se Leonard Peikoffs The Ominous Parallels, för en detaljerad redogörelse.

Altruismens fula tryne

2005-12-27T13:18:00.000+01:00

Dick Erixon frågar:

...vad har vi någonsin offrat? Vad har vi någonsin riskerat för att sprida frihet och välstånd till fler än oss själva? Visst, vi har inte resurserna och vi kan ge många skäl. Men är det inte på sin plats att visa viss respekt för dem som offrar livet för friheten för andra? Åtminstone lite, lite grand?

Nej, altruism är inte något vackert, respektingivande eller beundransvärt. Självuppoffring är inte gott, det är ont. Det är en moralisk last hos människor, inte en dygd. Det är något avskyvärt och det förtjänar endast att bemötas med förakt.

Islam vs frihet

2005-12-27T13:11:00.000+01:00

Den islamiska kulturella samarbetsorganisationen, Isesco har nu gått ut och hotat med en ekonomisk och kulturell bojkott, om Danmark inte officiellt ber om ursäkt för de tolv teckningar på profeten Muhammed som publicerats av tidningen Jyllands-Posten. Så dessa onda muslimer vill alltså att Danmark ska officiellt be om ursäkt för att det är ett fritt land där människor har rätt att tycka, tro och säga vad man vill. Detta är någonting som Danmark inte ska be om ursäkt för. Detta är någonting de ska vara stolta och glada över. Jag hoppas vidare att Danmark ber dessa muslimer att dra åt helvete...

Greenspan är en bluff

2005-12-27T09:15:00.000+01:00

Stefan Karlsson skriver i en ny artikel om det värdelösa arbete som den lögnaktige hycklaren Alan Greenspan har gjort under sina 18 år som ordförande för den amerikanska riksbanken. Karlsson visar hur Greenspan kraftigt har inflaterat penningmängden i USA och att hans inflationspolitik direkt orsakat en massa ekonomiska problem. Karlsson betonar att eftersom Greenspan är bekant med den österrikiska skolan, kan han knappast hävda att hans dåliga politik har varit ett "oskyldigt" misstag. Nej, Greenspan måste veta att han inte är något annat en enda stor bluff!

Det liberala partiet - en första reaktion

2005-12-26T20:13:00.000+01:00

Jag har precis läst igenom det Liberala partiets program. Det finns mycket som onekligen ser lovande ut. Det är väldigt bra att partiet inte är villigt att genom kompromisser skaffa sig makt. Det enda jag egentligen saknar är moraliska argument för ett fritt samhälle.

Som ett exempel förs det ingen som helst diskussion om varför privatiserandet av sjukvården vore mer rättvist. Faktum är att den moraliska invändningen mot en privat sjukvård, nämligen att det vore "orättvist" om bara de "rika" hade råd med sjukvård, bara avfärdas som en fråga om "avundsjuka och jantelag". Jag är rädd för att detta tyder på att man, i bästa fall, inte är riktigt vet hur man ska föra den moraliska debatten eller, i värsta fall, att man inte vill föra en sådan debatt. Detta är nämligen något som återkommer genom hela programmet. Man anför mestadels praktiska argument emot statliga interventioner i ekonomin. Man påpåekar, mycket riktigt, hur mycket mer effektivt det privata näringslivet kan sköta många saker. Men sedan tar det ofta slut där. Men på lång sikt är det omöjligt att vinna striden för ett fritt samhälle utan att också ta den moraliska fajten. På en del håll anförs ingen argumentation överhuvudtaget. Istället bara påstår man en massa saker. Även om det som påstås är sant, bör man ju kanske nog ändå anföra någon argumentation för sina åsikter.

Förvisso sägs det att ett mer omfattande program håller på att formuleras, och det är ju bra. Förhoppningsvis kommer dessa och andra brister att ändras till dess.

Ska man då stöda detta parti? Jag anser att det faktiskt är för tidigt för att avgöra det. Jag vill vänta tills det mer omfattande programmet har blivit färdigt.

God egoistisk Jul!

2005-12-24T11:01:00.000+01:00

The charming aspect of Christmas is the fact that it expresses good will in a cheerful, happy, benevolent, non-sacrificial way. One says: "Merry Christmas" - not "Weep and Repent." And the good will is expressed in a material, earthly form - by giving presents to one's friends, or by sending them cards in token of remembrance. [...] The best aspect of Christmas is the aspect usually decried by the mystics: the fact that Christmas has been commercialized. The gift-buying is good for business and good for the country's economy; but, more importantly in this context, it stimulates an enormous outpouring of ingenuity in the creation of products devoted to a single purpose: to give men pleasure. And the streets decorations put up by department stores and other institutions - the Christmas trees, the winking lights, the glittering colors - provide the city with a spectacular display, which only "commercial greed" could afford to give us. One would have to be terribly depressed to resist the wonderful gaiety of that spectacle.
- Ayn Rand, "The Secular Meaning of Christmas", The Ayn Rand Column

"Freedom and jihad"

2005-12-23T18:06:00.000+01:00

Diana West har skrivit en fantastiskt bra op-ed i dagens The Washington Times som heter "Freedom and jihad". I den argumenterar hon övertygande för att USA inte ser ut att vinna någonting på att demokratisera Mellanöstern. Inte så länge folket i Mellanöstern föredrar islam framför frihet. Detta visar, av allt att döma, inte minst valet i Irak.

Dagens citat II:

2005-12-23T12:11:00.000+01:00

The poor man, that can call nothing his own, is equally interested with the rich in upholding the inviolability of property. His personal services would not be available, without the aid of accumulations previously made and protected. Every obstruction to, or dissipation of these accumulations, is a material injury to his means of gaining a livelihood; and the ruin and spoliation of the higher is as certainly followed by the misery and degradation of the lower classes. A confused notion of the advantages of this right of property has been equally conducive with the personal interest of the wealthy, to make all civilized communities pursue and punish every invasion of property as a crime. The study of political economy is admirably calculated to justify and confirm this act of legislation; inasmuch as it explains why the happy effects, resulting from the right of property, are more striking in proportion as that right is well guarded by political institutions.
- Jean-Baptiste Say, A Treatise on Political Economy, I.XIV.10.

Dagens citat:

2005-12-23T11:31:00.000+01:00

Cowardice is so ignoble an state that men struggle to overcome it, in the face of real dangers. The appeaser chooses a state of cowardice where no danger exists. To live in fear is so unworthy a condition that men have died on barricades, defying the tyranny of the mighty. The appeaser chooses to live in chronic fear of the impotent. Men have died in torture chambers, on the stake, in concentration camps, in front of firing squads, rather than renounce their convictions. The appeaser recounces his under the pressure of a frown on any vacant face. Men have refused to sell their souls in exchange for fame, fortunes, power, even their lives. The appeaser does not sell his soul; he gives it away for free, getting nothing in return.
- Ayn Rand, "The Age of Envy", Return of the Primitive: The Anti-Industrial Revolution, sidorna 135-136

"More Reisman insights without George Reisman"

2005-12-23T08:15:00.000+01:00

Per-Olof Samuelsson har skrivit en artikel som handlar om hur Richard Salsman snyltar på George Reismans insikter. Man skulle kunna tro att jag har något speciellt att tillägga här, men det har jag inte. För ju mer jag tänker på det, desto mer sorgsen och irriterad blir jag.

Eller jo, nu kom jag på ett par saker som jag har att säga: Jag kan glädja mig marginellt av att den bok som Salsmans essä är publicerad i varken är någonstans i närheten av lika populär eller läsvärd, som Andrew Bernsteins The Capitalist Manifesto. Den är förmodligen inte heller lika intressant och läsvärd som Brian P Simpsons bok Markets Don't Fail! (som ju också refererar och rekommenderar George Reismans Capitalism).

"Epistemological Anarchy"

2005-12-23T08:12:00.000+01:00

Don Watkins har skrivit ett ännu bra blogginlägg hos Diana Hsieh. Det handlar om det epistemologiska fel som anarkister ofta begår i sin argumentation mot staten.

"USA och oljan"

2005-12-23T08:04:00.000+01:00

Anna Dahlberg har skrivit en bra ledare i Expressen, "USA och oljan". I den förklarar hon att det inte är ett dugg konstigt att USA är intresserad av oljan i Mellanöstern, och att detta således påverkar USA:s utrikespolitik. USA liksom hela den västerländska civilisationen är beroende av olja. Det är därför i USA och hela västvärldens egenintresse att se till att oljan i Mellanöstern flödar fritt. Så även om USA hade fört krig mot Irak uteslutande eftersom de var ute efter att göra Iraks olja tillgänglig på världsmarknaden eller också för att ge tillbaka oljan till dess rättmätiga ägare, nämligen de västerländska oljebolagen som ju möjliggjorde oljeproduktionen, hade det moraliskt sett varit helt i sin ordning. Faktum är att ett sådant krig hade varit mer själviskt och därför mer moraliskt än ett krig som endast syftar till att "sprida demokrati" i Mellanöstern.

LOL

2005-12-22T11:19:00.000+01:00

HAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAHHA HAHAHAHAHAHA AHAAAAAAA HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!!!!! HAHAHAHAHAHA!!!!!!!! *gråter* HAHAHAHAHA!

"Publicerar media vilka lögner som helst om USA?"

2005-12-22T10:33:00.000+01:00

Detta frågar sig Tino Sanandaji i det allra sista numret av Smedjan. Svaret på frågan är självklart: JA!

En liten seger för rättvisan...

2005-12-22T07:57:00.000+01:00

Centrum för rättvisa:

I dag kom Svea hovrätt med sin dom i målet om etnisk kvotering till juristutbildningen vid Uppsala universitet. En enig hovrätt fastställer tingsrättens dom och slår fast att det var olaglig etnisk diskriminering att kvotera bort sökande som inte har "båda föräldrar födda utomlands". Josefine Midander och Cecilia Lönn, som har drivit fallet, tilldöms ett skadestånd på vardera 75 000 kr.

...

Bakgrunden är att Uppsala universitet vid antagningen till juristutbildningen inför höstterminen 2003 öronmärkte 30 av 300 utbildningsplatser åt sökande med två utlandsfödda föräldrar. Josefine Midander och Cecilia Lönn nekades plats på utbildningen trots bättre betyg än samtliga som antogs genom kvoteringen.

...

Hovrätten konstaterar att det inte finns något stöd i lagen om likabehandling av studenter i högskolan för att etnisk kvotering skulle vara tillåten. Förbudet mot diskriminering gäller.

...

Under processen har bl.a. framkommit att andelen nybörjare på juristutbildningen i Uppsala med utländsk bakgrund redan före kvotens införande var 14 procent (läsåret 2000/2001). På juristutbildningen i Stockholm var denna andel hela 24 procent. Snittet för samtliga juristutbildningar i landet var 17 procent. Andelen med utländsk bakgrund i befolkningen i stort var 13,6 procent (källor: Statistiska Centralbyrån och Högskoleverket).

Jag bör dock påpeka en sak här, och det är att i ett fullständigt fritt samhälle, med en fri marknad för utbildning, har de privata universiteten och skolorna all rätt i världen att diskriminera hur som helst. Men så länge de finansieras av oss skattebetalare, då bör de offentliga universiteten och högskolorna behandla var och en av oss som individer, och inte gå efter kön eller etnicitet. Det är därför detta är, trots nuvarande lagar som förbjuder diskriminering och förekomsten av offentliga universitet och högskolor, en liten seger för rättvisan.

Det var ingen slump

2005-12-22T04:52:00.000+01:00

DN skriver:

Det var den 4 mars förra året som Liz Sandgren kallade personalen till ett gemensamt firande sedan tre av enhetens handläggare verkställt avvisningen av en ensamstående mor och hennes tre barn. I inbjudan som mejlades ut till de anställda skriver Liz Sandgren: "I går verkställde [tre handläggares namn, reds. anm.] vår besvärliga kvinna i Östra Göinge. Vi firar med tårta och önskar samtidigt henne och hennes barn allt gott i hemlandet!"

Ett 15-tal anställda deltog i tårtkalaset som ägde rum på enhetens gemensamma personalrum.

- På enheten är det okej att ha den attityden, att en avvisning är något att fira. Det finns helt klart en sådan kultur, och det finns också rasistiska tendenser bland en del personal, säger en tjänsteman. (Min kursivering.)

Migrationsverket har ingen försvarbar roll i ett någorlunda civiliserat och fritt samhälle. Även om man inte delar dessa rasistiska och sadistiska tendenser, som en del på Migrationsverket uppenbarligen gör, så är allt arbete som Migrationsverket utför, fel och omoraliskt. Staten har ingen rätt att slänga ut människor från Sverige, den har överhuvudtaget ingen rätt att bestämma vilka som ska få bo här eller inte. (Det enda legitima undantagen är folk som pga de är bärare av en allvarlig och smittsam sjukdom (och som därför hotar livet på alla andra), eller som bär på ett kriminellt förflutet. Dessa bör man naturligtvis hålla utanför Sveriges gränser och/eller sätta i karantän.)

Jag kan inte se hur någon som jobbar för Migrationsverket kan ursäkta sig själv, hur de kan försvara sitt arbete på moraliska grunder. Idag är det så att en del av dem firar med champagne och tårta, när de har lyckats slänga ut människor från Sverige. En del av dem har förmodligen inga som helst problem med att sova gott om nätterna. Det är tråkigt, men förmodligen sant. Det finns dock en lösning på detta problem: det gäller att inte längre sanktionera de svin till "människor" som jobbar på Migrationsverket. Det handlar om att utsätta dem för social stigmatisering. De bör behandlas som om de själva inte längre är välkomna i Sverige. Nej, jag talar inte om att utföra olagliga hot, eller demonstrationståg, eller liknande. Det räcker med att man är villig att säga upp sin bekantskap och/eller vänskap med de "människor" som har gått med att jobba där. Det handlar om att uttryckligen fördöma dem som de omoraliska människor de är. Det handlar om att, i den mån våra lagar tillåter, vägra göra några som helst affärer med dem. Detta, och inget mindre, är vad rättvisan kräver i detta fall.

En liten seger för förnuftet...

2005-12-21T11:27:00.000+01:00

Dagens fråga

2005-12-21T11:22:00.000+01:00

Skulle en odödlig varelse haft något genuint intresse för sin hälsa? (Nej, detta är inget skämt...)

Ett förtydligande

2005-12-20T23:14:00.000+01:00

Det fundamentalt onda med självmord är naturligtvis inte att det är som vissa säger "egoistiskt", om någon nu blev lite förvirrad över retoriken i mitt förra inlägg. Det är precis tvärtom: självmord - utan riktigt goda skäl - är inget annat än extrem osjälviskhet. Det är den yttersta formen av självuppoffring.

Det är därför som en människa som, utan vidare, väljer att begå självmord av allt att döma inte kan hysa några större tankar varken om om sig själv (eller om sin tillvaro i övrigt). Det finns ju, för en sådan människa, uppenbarligen inte mycket som gör livet värt att leva. Dessa människor har förmodligen ingen som helst självkänsla. De måste lida av ett enormt förakt och hat för sig själv.

Nu kan man fråga sig: Vad är det som orsakar en så dålig självkänsla hos somliga? Det är en mycket bra fråga. Jag har en teori, men innan jag delar med mig av den vill jag tänka över detta lite mera.

Bloggtips

2005-12-20T19:26:00.000+01:00

Den objektivistiske bloggaren Diana Hsieh ger idag lite bra tips för bloggare. Även om tipsen är riktade för andra objektivister som har börjat blogga, tycker jag att tipsen är lika användbara för alla andra icke-objektivister också.

Sadisterna på migrationsverket

2005-12-20T07:30:00.000+01:00

firar med champagne när de lyckas kasta ut människor från vårt land!

Självmord och vilja

2005-12-20T06:08:00.000+01:00

Att begå självmord är inte nödvändigtvis ett omoraliskt val. Ibland kan det vara försvarligt att begå självmord om livet och därmed, i förlängningen, lyckan är omöjlig. Det kan t ex vara om man har drabbats av en fruktansvärd, dödlig och obotlig sjukdom, eller om man t ex har blivit fånge vid något koncentrationsläger och man inte kan se någon annan möjlig utväg. Det finns ingen plikt att leva för levandets skull; inte om det i praktiken betyder att man väljer att utsätta sig själv för en långsam och smärtsam död (i kropp och själ).

Det är däremot extremt omoraliskt att begå självmord om man inte har väldigt goda skäl för det (dvs skäl av den natur som jag nämnde ovan), dvs som man väljer bort livet till förmån för döden dvs livet till förmån för ingenting. Att välja att begå självmord därför att man inte ser någon framtida möjlighet att fortsätta att leva och njuta, är inte samma sak som att välja bort livet till förmån för ingenting. Detta förra är vägran att acceptera ett plågosamt liv som "levande död" som ett substitut för ett faktiskt eller potentiellt sett lyckligt liv. Det senare är av allt döma inget annat ett uttryck för ett extremt hat för tillvaron och sig själv.

Oavsett vilket är självmord någonting som människor själva väljer. Det är ett uttryck för deras fria vilja. Ingen kan "hetsas" eller övertygas till att begå självmord. Det är hela tiden upp till var och en att välja livet eller välja döden. Det enda andras hetsande och argumenterande kan tjäna som är som en rationalisering för att begå självmord. Men det är naturligtvis inte desto mindre moraliskt tvivelaktigt, för att uttrycka det milt, att försöka få andra att begå självmord, att argumentera för det, att uppmuntra till det.

Jag kan inte förstå vad det är som får en människa att lättvindigt begå självmord, men vad jag har ännu svårare för att förstå är vad det är för sjuka tankar och begär hos de som söker uppmuntra andra till att begå självmord. Så de "människor" som nyligen uppmuntrade en tonåring på lunarstorm att begå självmord kan rätteligen fördömas moraliskt. Men vi får inte glömma bort att människor faktiskt har en fri vilja. De tonåringar som valde att ställa sig framför tåget var inga "offer" för andras ondska. De var endast "offer" för, om någon, deras egen ondska. Så om någon verkligen ska fördömas för någonting så är det dessa tonåringar, just för hur de så lättvindigt valde att begå självmord.

(En del människor mår onekligen väldigt dålig, de känner sig svårt deprimerade, och kan till följd av detta sakna en lust för att leva. Detta är onekligen ett tragiskt tillstånd, men såvitt jag vet upphör inte människors fria vilja bara för att de blir deprimerade. Och man får inte glömma bort att det faktiskt går att mer eller mindre framgångsrikt behandla depressioner. Det är naturligtvis inte omoraliskt att vara svårt och djupt deprimerad och att därför kanske gå runt med självmordstankar. Men att ge upp utan en kamp emot sitt tillstånd, det kan man ifrågasätta på moraliska grunder. Svåra depressioner går nämligen inte att jämföra, utan vidare, med att t ex drabbas av en smärtsam, dödlig och obotlig sjukdom såsom als.)

Givet allt detta, bör det då vara ett brott att uppmuntra och uppmana andra till självmord? Nej. Framför allt bör det inte vara ett brott att göra det, om det nu inte ens är olagligt att begå självmord.

"Why Externalities Are Not a Case of Market Failure"

2005-12-18T18:04:00.000+01:00

Brian P Simpson har skrivit en förträfflig essä som visar varför så kallade externaliteter inte är ett exempel på "marknadsmisslyckanden". Ni kan läsa denna essä här. Simpson har även skrivit en bok som heter Markets don't fail!. Jag har inte läst den ännu, men den verkar onekligen lovande.

"Americans Against the American Dream"

2005-12-18T15:41:00.000+01:00

Robert Tracinski har skrivit en bra artikel om det republikanska partiets fientlighet till invandring. Den heter "Americans Against the American Dream: To Be Anti-Immigration Is to Be Anti-American":

The anti-immigration House Republicans who just pushed through a massive assault on immigration stand for a giant fraud. They claim to be patriots, acting out of a desire to protect America from an "invasion" of illegal immigrants. In reality, they are promoting an agenda that is thoroughly un-American, both in its goal and in its methods.

Hur skapar centralbankerna inflation?

2005-12-17T14:58:00.000+01:00

Jag skrev nyligen i ett inlägg att det är centralbankerna som ser till att skapa inflation. Någon kan ju nu invända med att säga att det är de privata bankerna som står för inflationen eftersom de också "skapar" pengar. Men då måste man komma ihåg att det som gör det möjligt för de privata bankerna att ägna sig åt denna verksamhet är just centralbankerna. Se gärna Per-Olof Samuelssons redogörelse här.

För de som vill ha en mer teknisk och detaljerad redogörelse av hur det är centralbankerna som faktiskt skapar inflation vill jag citera Murray Rothbard:

Let's say that the Federal Reserve, as usual, decides that it wants to expand (i.e., inflate) the money supply. The Federal Reserve decides to go into the market (called the "open market") and purchase an asset. It doesn't really matter what asset it buys; the important point is that it writes out a check. The Fed could, if it wanted to, buy any asset it wished, including corporate stocks, buildings, or foreign currency. In practice, it almost always buys U.S. government securities.

Let's assume that the Fed buys $10,000,000 of U.S. Treasury bills from some "approved" government bond dealer (a small group), say Shearson, Lehman on Wall Street. The Fed writes out a check for $10,000,000, which it gives to Shearson, Lehman in exchange for $10,000,000 in U.S. securities. Where does the Fed get the $10,000,000 to pay Shearson, Lehman? It creates the money out of thin air. Shearson, Lehman can do only one thing with the check: deposit it in its checking account at a commercial bank, say Chase Manhattan. The "money supply" of the country has already increased by $10,000,000; no one else's checking account has decreased at all. There has been a net increase of $10,000,000.

But this is only the beginning of the inflationary, counterfeiting process. For Chase Manhattan is delighted to get a check on the Fed, and rushes down to deposit it in its own checking account at the Fed, which now increases by $10,000,000. But this checking account constitutes the "reserves" of the banks, which have now increased across the nation by $10,000,000. But this means that Chase Manhattan can create deposits based on these reserves, and that, as checks and reserves seep out to other banks (much as the Rothbard Bank deposits did), each one can add its inflationary mite, until the banking system as a whole has increased its demand deposits by $100,000,000, ten times the original purchase of assets by the Fed. The banking system is allowed to keep reserves amounting to 10 percent of its deposits, which means that the "money multiplier"--the amount of deposits the banks can expand on top of reserves--is 10. A purchase of assets of $10 million by the Fed has generated very quickly a tenfold, $100,000,000 increase in the money supply of the banking system as a whole.
- "Taking Money Back"

(Att jag citerar Rothbard ska naturligtvis inte tas som ett tecken på att jag delar hans åsikter i övrigt.)

LO erkänner

2005-12-17T14:39:00.000+01:00

att deras verksamhet skapar arbetslöshet.

Regleringar fördyrar

2005-12-17T14:11:00.000+01:00

Michael J New från The Heritage Foundation har skrivit en artikel som visar hur olika regleringar i USA ser till att fördyra sjukvårdförsäkringarna, vilket gör dem otillgängliga för många låginkomsttagare.

Varför förbjuda tortyr?

2005-12-17T13:08:00.000+01:00

Nu har Bushadministrationen gått med på John McCains förslag om att förbjuda tortyr. McCain sade i samband med detta: "We've sent a message to the world that the United States is not like the terrorists. We have no grief for them, but what we are is a nation that upholds values and standards of behavior and treatment of all people, no matter how evil or bad they are." Och: "I think that this will help us enormously in winning the war for the hearts and minds of people throughout the world in the war on terror."

För det första blir hamnar inte USA på samma moraliska nivå som terroristerna om och när USA skulle få för sig att använda sig av tortyr för att fram svar från terrorister. Tortyr är i ett sådant sammanhang inget annat än en form av självförsvar. (Tortyren syftar ju till att få fram svar som kan stoppa terrorattacker och som därför kan rädda livet på otaliga amerikanska medborgare.) Och USA har all rätt i världen att försvara sig, även om det kräver tortyr av terrorister. Det är terroristerna som inte ger USA några andra val. Det är terroristerna - inte USA - som väljer hur de vill själva vill bli behandlade genom att deklarera att de tänker leva genom våld dvs som rovdjur och inte som människor dvs inte som förnuftsvarelser. De har därför bara sig själva att skylla om de blir dödade eller torterade, eller både och.

(Man kan givetvis alltid diskutera om tortyr verkligen fungerar. Men det är egentligen ett annat ämne. Här talar jag bara om den moraliska rätten att använda sig av våld i självförsvar. Om tortyr bevisligen inte fungerar för att få fram svar, vilket jag är skeptisk till, då kan det finnas ett hållbart case för att sluta använda sig av tortyr helt och hållet. Det finns inget större värde i att sadistiskt tortera människor, inte ens terrorister.)

För det andra kommer USA inte att vinna kriget mot islamisk terrorism, genom att vinna över "the hearts and minds of people throughout the world". (Som exempel på hur meningslös denna strategi är, se vad Israels förbud av hårda förhörsmetoder resulterade i.) Man vinner ett krig genom att göra det omöjligt för fienden att fortsätta föra sitt krig och genom att bryta fiendens vilja att fortsätta kriga. På sikt kan detta mycket riktigt betyda att man faktiskt vinner över människor, eftersom de inser att de har mer att vinna på att bete sig som civiliserade varelser än att bete sig som barbariska vildar. Men detta sker i regel först efter fienden har genomlidit en stor och förnedrande förlust (se t ex Tyskland och Japan efter andra världskriget).

Det är dessutom inte USA:s moraliska ansvar att försöka vinna över någon i detta krig. Om folk i Mellanöstern väljer att hata USA och därför sanktionerar terrorism mot USA, dvs krig mot USA, dvs slaktandet av oskyldiga människor, då får de faktiskt skylla sig själva om det en dag betyder att USA svarar med att lägga ut bombmattor över deras städer. Om detta sedan gör USA impopulärt hos vissa irrationella människor, bör inte ha någon som helst betydelse. Andras ogillande eller hat utgör inget argument emot självförsvar. I vilket fall som helst behöver USA inte andras medgivande eller tillstånd för att försvara sig själva.

Uppdatering I: Läs gärna även dr Hurds klockrena kommentarer om detta.

Feminismen är absurd

2005-12-16T02:05:00.000+01:00

För de som trodde att feminismen handlade om "kvinnlig frigörelse", bör nog tänka om lite.

"Liberalism på allvar?"

2005-12-15T15:53:00.000+01:00

Mattias Svensson har skrivit en ny kolumn som heter "Liberalism på allvar?". Det är utan tvekan något av det absolut bästa jag har läst av honom. Läs den!

Dagens absurditet

2005-12-15T12:38:00.000+01:00

Besök Ninja economist. Ytterligare kommentarer överflödiga.

Uppdatering: Jag hade fel. Kommentarer är inte överflödiga. Eftersom den här propagandafilmen... förlåt, undervisningsfilmen, är så fylld av felaktigheter och förvrängningar, är det kanske bäst att säga ett par saker rak på sak:

1. Inflation är inte detsamma som generella prisstegringar. Det är ett av flera symtom för inflation, men det är inte inflation i sig själv. Inflation är det när penningmängden ökar snabbare än mängden guld, vilket i praktiken betyder när staten (direkt eller indirekt) ökar penningmängden. För en detaljerad studie i ämnet läs George Reisman Capitalism: A Treatise on Economics sidorna 911ff.

2. Det är centralbanker som ECB som skapar inflationen - från början till slut. Detta framgår bara mycket subtilt i filmen. Men ändå vill man framställa ECB som de som "bekämpar" och håller inflationen under kontroll.

3. Inflationen, som ECB skapar, är väldigt hög. Bra mycket högre än de där 1-2%:en som undervisningsfilmen talar om. Stefan Karlsson rapporterar t ex följande:

Contrary to the widespread misconception of the ECB as inflation hawks, the ECB have pursued a extremely loose monetary policy. Real short-term interest rates is negative and according to the latest numbers, money supply growth was 8% in October, far above the ECB's own "reference value" of 4.5%. And while the ECB is supposed to keep consumer price inflation below 2%, the harmonized index of consumer prices was 2.4% in November according to preliminar figures. But since this excludes housing costs, real consumer price inflation is higher.
- "Europe Have Too Much -Not Too Little- Inflation"

(Läs gärna hela Karlssons artikel.)

Uppdatering II: Jag hann förstås inte se hela filmen klar förrän jag mot slutet skulle se en annan irriterande missuppfattning/osanning, nämligen den att "deflation", olämpligt definierat som "generell prissänkning", skulle vara skadligt för ekonomin. Så är det inte. Att priserna generellt sjunker betyder bara en sak och det är att reallönerna stiger dvs att den faktiska levnadsstandarden stiger. Ständigt fallande reala priser är faktiskt någonting som vi har fått leva med nästan uteslutande sedan den industriella revolutionens början.

Detta syns inte alltid i de nominella priserna men om man tittar t ex på hur många timmar det i dag krävs för att tjäna tillräckligt mycket pengar för att köpa olika varor, jämfört med för 100 eller 200 år sedan, kommer man att se att priserna på nästan allting i reala termer har fallit nästan konstant. Det beror naturligtvis på att produktionen av nästan allting har ökat explosionsartat till följd av den massproduktion som industrialiseringen gjorde teknologiskt möjlig och som det kapitalistiska systemet som sådant uppmuntrar till. Det är därför som vi i det kapitalistiska väst hela tiden har blivit rikare de senaste tvåhundra åren. Detta är orsaken, inte välfärdsstaten, fackföreningar och regleringar.

Under slutet av 1800-talet syntes det emellertid även i de nominella priserna, inte minst i det då väldigt kapitalistiska USA. Detta faktum bör ställas i relation till den antikapitalistiska historierevisionism som sprids på universiteten. Om man t ex läser NEK vid Lunds universitet får man helt felaktigt lära sig att priserna på allt möjligt steg i 1800-talets USA, detta till följd av trusterna. Men i verkligheten sjönk priserna, detta tack vare trusterna, vars marknadsfördelar kom av att de utnyttjade sin förmåga att massproducera, och som ständigt såg till att öka produktionen. Som exempel kan det ju nämnas att priset på olja, tack vare Standard Oil-trustens oerhörda och ständigt växande förmåga att massproducera olja, sjönk från 30 cent per gallon 1869 till 10 cent per gallon 1874, ned till 8 cent per gallon 1885. (Se för fler sådana här exempel Thomas DiLorenzos How Capitalism Saved America.) Under samma tid ökade deras marknadsandel från 4% till 85%.

Så att priserna blir lägre och de reala lönerna stiger är ett fenomen som borde behandlas som goda nyheter, men som här avfärdas som "dåliga nyheter". Motivationen för detta är historiskt sett att man förknippar deflation med depressioner. Orsaken till detta förvirrade resonemang är dels en felaktig definition på deflation. Men dels också oförmågan att se att deflation är vad som händer när inflationsbubblorna, skapade av centralbankerna, spricker. Deflation i den negativa bemärkelsen, dvs kraftigt minskad penningmängd med alla problem det innebär (svårare att betala tillbaka lån, konkurser, etc), skulle inte vara möjlig om vi inte hade någon inflation till att börja med. Och om vi hade t ex guldmyntfot, då skulle vi aldrig få någon deflation eftersom när guldpengarna väl har skapats, kommer de aldrig att försvinna. Rädslan för fallande priser motiveras från ECB:s sida även med att om priserna hela tiden sjunker, då kommer företag vänta med att investera och konsumenter vänta med att handla. Men detta är återigen ett fenomen som historiskt sett har sina rötter i vad som händer efter inflationsbubblan har spruckit och ekonomin går igenom en depression.

TT är en rationalisering

2005-12-15T12:17:00.000+01:00

TT är inget annat än en enda stor rationalisering för vänstermänniskor i Sverige ska kunna fortsätta tro på sina lögner, fortsätta motivera sitt hat mot USA och Israel, och fortsätta moraliskt stöda den islamiska terrorismen. Det är fan inte undra på att svenskarna har en så förvrängd världsbild... Och det är fan inte undra på att araber som kommer hit fortsätter att hata Israel, då de matas med samma anti-israeliska propaganda som de blev matade med hemma...

Ett inlägg om privata vägar

2005-12-14T12:29:00.000+01:00

David från "Truth, Justice, and the American way" reflekterar över varför vi borde privatisera vägarna.